TEMPEL Reklam & Underhållning — Reklambyrå i Stockholm

utmaningar med cykelhjälm

Fåfäng? Absolut inte. Det är snarare en fråga om mod och självförtroende. Jobbar du inte som cykelbud förstår du säkert vad jag menar. För att träna karaktären och bygga upp självförtroendet har jag gett mig själv en lista utmaningar att anta i sommar. Prova själv, vettja. Testa lite gränser och se hur långt du vågar gå: 1. Lås cykeln innan du knäppar upp/tar av cykelhjälmen. 2. Gå med hjälmen fastknäppt ända fram till porten. 3. Behåll hjälmen på tills du sitter vid ditt skrivbord. 4. Vinka till en bekant och ställ dig och prata med honom/henne om hur kul det vore att ses lite oftare, med hjälmen på. 5. Tag inte av dig cykelhjälmen när du handlar efter jobbet. 6. Gå på lunch iförd hjämen. Behåll den på även när du äter. 7. Cykla till en utomhuskonsert och träng dig fram till scenkanten med hjälmen på. 8. Stäm träff med drömkillen/tjejen under svampen. Parkera cykeln utanför Riche. Fråga om det finns ett ledigt bord på Sturehofs uteservering, när du passerar och gå sedan och ställ dig på avtalad plats. Tag inte av hjälmen. 9. Sök jobb i hjälm. 10. Argumentera med en kund eller en respektive som vill byta ut dig mot något yngre och mer spännande. I cykelhjälm alltså.

Antar du utmaningen? Själv har jag kommit till punkt två. Lycka till!
Helena

kvällspressjournalistik?

Läste löpet på en av våra kvällstidningar igår. "Tyskt psykkrig mot Henke." Det är inte så att jag är överraskad, när det gäller Expressen och Aftonbladet kan ingenting förvåna mig längre. Men just den här dagen måste de ha gnuggat geniknölarna ordentligt. Det måste ha känts enormt tillfredsställande att både få in orden Tyskland och krig i ett löp. Att dessutom subtilt krydda det genom att väva in den enda svenska spelaren som har lite mörkare hudfärg, det måste ha utlöst spontana applåder på redaktionen. Vilken dramaturgi! Tänk att lyckas med konststycket att få VM att låta som ett eko från 30-talet. Det här är bara ett exempel på en hel svit av övertramp och idiotiska utspel från två tidningar som helt tappat yrkesstoltheten. Genom lite insiderinformation fick jag höra att en av tidningarna betalat en storbystad såpastjärna för att kunna få skriva att hennes bröst exploderade på ett flygplan. Det var ju elegant att erbjuda henne pengar innan de skrev i alla fall. Den chansen får säkert inte de flesta. Personligen köper jag aldrig kvällspress. Det är nämligen det enda språk de förstår.

Anders

Butiksinvigning

Vi tyckte att Beijers ljudlogotyp behövde lyftas lite inför invigningen av Häggvik.

köttmarknad

Visst fanns det en tid när Prisextra hade en avdelning för grossister? En jättestor avdelning med jättestora makaronförpackningar och oljefat fyllda med minimajs och syltlök. Det var uppenbart att man kunde tjäna massor på att köpa enorma mängder av dessa varor och problemet för oss som bodde i stan var väl snarare att det fanns en gräns för hur mycket mannagryn och wasabipulver som ryms på en vanlig piskbalkong. Sen försvann avdelningen och till viss del även jätteförpackningarna. Men inte fullständigt. Nej, de lämnade visserligen torrfoder- och konservavdelningen, men de gjorde sitt intåg i charkdisken. Slå upp ett recept på en ordinär köttfärsrätt och ni kommer att finna att 400g köttfärs föreslås. Bege er sedan till färsdisken på Prisextra och ni kommer icke att hitta ett paket under 1,6 kg. Vem vänder man sig till här? Hobbyslaktaren som ska stycka sin köttfärs själv när han kommer hem? Bulemikern som tänker sig ett storkok? Rygg i rygg med den färserade kon ligger den långryggade grisen prydligt smalskuren i, inte fyra eller åtta kotletter, utan 20 eller 50 fläskfjärilar på en fläskbricka insvepta i plastfolie. Ett stenkast bort hittar vi en meter torkad skinka, granne med ett dragspel bacon och en 1,5 kg hushållsost som jag verkligen undrar över hur man förväntas förvara eftersom i alla fall kylskåpet hemma hos oss saknar dubbel hyllhöjd. Denna orgie i protein saknar helt motsvarighet i grönsaksdisken. Bananstocken lyser med sin frånvaro. Vindruvstråget har länge legat på en matchvikt omkring 500g och rättikorna får vi än så länge köpa styckvis. Tacksam får man också vara för de förhållandevis små paketen med fryst dill. Och kanske över att syltlöksdunkarna försvann. Helena

våld i tunnelbanan

Vem gav Lasse Åberg uppdraget att designa sätena på våra nya, snygga tunnelbanetåg? Jag vet att det suttit där ett bra tag, men varje dag påminns jag om hur fruktansvärt fult och plottrigt det ser ut. Dessa naiva små teckningar i rött, ljusgrönt och ljusblått av sevärdheter i Stockholm, mot en mörkblå botten. Det borde vara straffbart. Sverige är ett land fullt av skickliga formgivare som begriper att form och miljö hänger intrikat ihop. Människor som kan komponera en helhet och skapa harmoni. Lasse Åberg är inte en av dem och ändå fick han jobbet. Jag brukar spekulera i att någon chef inom Stockholms lokaltrafik "råkade känna" Lasse. Kanske äger han (jo, det måste vara en han) flera av Lasses härliga litografier av Musse Pigg och föreslog att man skulle fråga om han ville göra inredningen på tågen. Jag klandrar inte Lasse för att han tackar ja till en förfrågan. Kanske borde jag istället vara tacksam för att det inte är Musses öron på sätena? Nästa dråpslag var upptäckten att Lasses motiv nu också finns på glas och keramikprodukter. Jag börjar misstänka en konspiration och har starka skäl att tro att Ulrika Hydman-Vallien ingår i den. Alltihop börjar kännas som en ond dröm.

Anders

Bakvänd konst

Fösta gången jag passerade den trodde jag att någon bara ställt den där ett par minuter, kanske medan man hämtade trucken. Andra gången, tänkte jag att den kanske var för stor för en vanlig gaffeltruck eller att Kolmården inte kunnat ta emot den just den här veckan men att man snart skulle komma och hämta den. Men tredje och fjärde gången... ja jag vet inte längre vad jag ska tro. Vem har ställt en naken noshörning på Körsbärsvägen? Och varför? Den står där med nosen mot väggen, svansen lyft, blottandes sitt allra heligaste, till allmän beskådan. Den skäms. Och jag med litegrann.

Helena

studentrörelse

Utanför vårt kontor åker lastbilar fullastade med studenter. Jag följer det varje år med ett visst intresse. En sak jag upptäckt är att det finns ett samband mellan hur fort lastbilen rör sig och hur mycket de skriker och jublar upp på lastbilsflaket. Så länge den rullar på ett hyggligt tempo är stämningen på topp och människokärleken vet inga gränser. Sen stannar lastbilen för ett rödljus och det är precis som att tända takbelysningen och skruva ner volymen på ett dansgolv. Plötsligt står de helt stilla på lastbilen och får svårt att möta blicken från oss på trottoaren. De står och skäms med sina vita mössor på sned, en ölburk i handen och Bon Jovi på för full volym. Sen efter ett ögonblick, som känns som ett en evighet, rullar lastbilen vidare och festivalstämningen återvänder som genom ett trollslag. Det är konstigt. Som ett litet naturfenomen. Tänk på det nästa gång du ser dem.

Anders

I hasorna på Pelle Holm

Slog mig plötsligt att namnet fästing kan komma av att den fäster så bra på kroppar. Fick även en aha-upplevelse över vad uttrycket "pilla sig i naveln" innebär, eftersom det var just där fästingen satt. Men uttryck som "hoppa upp och sätta sig på", "ja jävlar i min lilla låda" och "vad vet jag mitt gamla fnask" - har jag ännu inte kommit underfund med riktigt. Historien bakom? Möjlig framtid? Svar någon?

Helena

Butiksdesign

Design handlar inte bara om yta. I det här fallet bidrar vi till att skapa en tydlighet i butik, så att kunderna hittar bättre.

kalldusch

När forskarna pratat om hotet med den globala uppvärmningen, kan det vara så att vi här uppe i norden inte reagerat lika negativt på det som vi borde? Har det tvärtom väckt ett litet hopp, om ett mer livsbejakande klimat för oss här uppe? Mer sol, sova med öppet fönster året runt, varmare hav, lägre elförbrukning och fler middagar utomhus. Vi kanske har tänkt att djurlivet säkert är mer tåligt än vad forskare vet och kanske blir det inte så överhettat kring ekvatorn som de trott. Planeten anpassar sig säkert. Men så kom dråpslaget i helgen. Klimatforskarna har nu en helt ny hypotes som bygger på att när ismassorna på nordpolen smälter, så påverkas golfströmmen, vilket skulle leda till ett ännu kallare klimat här uppe. Inte en grad varmare, inte ett dugg mer medelhavslikt, bara ännu mer svinkallt och ogästvänligt. Känns det inte viktigare än någonsin att minska utsläppen av koldioxid nu?

Anders