. Smaken för lite mjukare äpplen. Granny Smith måste ha varit extremt ung när hon fick barn. Ett sådant äpple kan ingen farmor älska. Det vittnar om total okunskap om åldrandet att döpa ett stenhårt äpple med oförmåga att ruttna till Farmor Smith. Fult är det också.
. Smaken för liten småkaka. När blev finska pinnar ett möjligt val? När började brysselkexet kännas som ett alternativ till kladdkakan? Tänk och dra slutsatser.
. Förtjusningen över släktträffar. Den uppriktiga glädjen över att bjuda hem föräldrar, svärmödrar och ingifta brorsbarns pojkvänner. När smög sig den på?
. Förfasandet över vad ett bröllop kostar nuförtiden. Riktigt illa blir det när du berättar vad ditt eget bröllop gick lös på och den som lyssnar säger att ”Ja men det var väl ungefär lika mycket. Då.”
. Komplimangerna över hur ung du ser ut. Kan folk inte bara vara tysta. Måste de ta i så de spricker? Var extra vaksam om de kör med floskler som ”Du blir ju aldrig äldre än 28.”
. Läderbyxan.
. Flickan. Det sista tecknet. Det börjar med dammiddagar någon gång i tonåren, fortsätter under år av tjejträffar och klingar av någonstans på ålderns höst med att ”flickorna” ska ses. Har man inte upptäckt åldrandet förrän då är man förmodligen både blind och döv. Men kanske också, faktiskt, bara att gratulera.
Helena Helsing Mork
