Så här års ligger vårt land i en marinad av jul. En närmast tvångsmässig julpyntning som på sina ställen är en obegriplig gåta, regerar. Räcker det inte med tomtar och julmaskiner i varuhusens fönster, på torgen och hemma? Måste man slå ihjäl den spirande julglädjen fullständigt genom att impregnera varenda arbetsplats med juldetaljer. Jag tänker på de röda elljusstakarna som står i skyltfönstret i butiken som säljer madrassinlägg och andra skumplastföremål. Jag tänker på tomten som klappar händerna bredvid en ask skruvar och en rördel på Ahlins plåt. Jag tänker på den dammiga plastgirlangen ovanpå schampoflaskorna i Linnéas hårverkstad, glittret kring midjeväskorna hos Väskimport AB, julgranen i framrutan på Liselotte Lööfs sopbil. Sist men inte minst vill jag varna för årstidens absoluta styggelse; rimfrostsprayet. Väldigt få miljöer blir mysigare med rimfrostspray. Inte kontorslandskapet som får sina mellanväggar sprejade och inte restaurangen, även om du sprejar matluckans fönster. Uppmuntras bör dock julgransförsäljare som bjuder på glögg och pepparkakor, frälsningsarméns kvartetter som håller grytan kokande på gator och torg samt alla former av offentliga och väldigt resliga julgranar.
Helena
PS. SL-personal i tomteluva kan vara lite småtrevligt också.
