TEMPEL Reklam & Underhållning — Reklambyrå i Stockholm

manlig shopping

Intet ont anande går man runt i musikaffären, som man gör med jämna mellanrum. Plötsligt i havet av gitarrer är det en som ropar mitt namn. Jag plockar ner den tunga mahognykroppen och innan jag ens slagit an strängarna vet jag att jag är förlorad. Att jag inte kan stå emot suget. (Som knark, antar jag.) Allt mitt medvetande är inställt på i detta ögonblick är att rationalisera fram ett giltigt skäl för mig att köpa den här livsnödvändigheten. Min hjärna går för högvarv och söker efter en oförätt i barndomen, en orättvisa på arbetsplatsen, ett oläkt diskbråck eller vad fan som helst som kan motivera detta köp. Jag sitter med den i knät och minns bestämt att min fru antagligen köpt flera par dyra stövlar genom åren, att hon ofta impulshandlar på Ikea och kommit hem med saker till sig själv. Julpynt och fluffiga överkast. Saker som hon går igång på, medans jag lidit i tysthet. Jag är värd den här gitarren. Jag förtjänar den här gitarren. Jag kommer att spela väldigt bra på den här gitarren. Mycket bättre än på min Rickenbacker. Så är det bara.

Anders Tempelman

Brunt är det nya svart

Vad är det som händer? Först var Johanna, på jobbet, hemma i galopperande vinterkräksjuka. Sen skrev Anders ett inlägg här om hemslöjd och lödkolvar. Och så idag, när jag handlade, hade kunden innan mig köpt två påsar katrinplommon och en bal toalettpapper. In alles. Anar man en trend?

Helena

Hemslöjd

Skolan måste göra någonting rätt. Den kan inte vara så dålig som de säger när ens dotter kommer hem med ett fint exempel på gammal hederlig hantverkstradition. En omsorgsfullt snidad smörkniv, jämntjock, härligt obehandlad yta och med ett ett positivt budskap inbränt med lödpenna. Några vackra ornamenteringar vid skaftet som gör att den ligger helt hopplöst i handen samt, pricken över i:et, initialerna subtilt inbrända i ett hörn. Varje gång jag gröper upp smör med denna utsökta hemslöjdsprodukt, skickar jag en tacksamhetens tanke till alla dessa tappra lärare som orkar föra detta svenska kulturarv vidare. Tack!

Anders Tempelman

Snor i fickan

På vägen hem på tunnelbanan sätter sig en gigantisk farbror mitt emot mig. (Vi är jämnstora och våra knän slår ihop.) Jag sitter och avslutar "Förvandlingen" av Franz Kafka när gubben plötsligt tar upp en näsduk med sina gigantiska, knotiga händer. "Han ska väl inte göra det jag tror" hinner jag precis tänka när gubben tömmer samtliga snoriga håligheter i en näsduk av tyg. Det liksom plaskar i näven på honom och sen granskar han resultatet lite halvnöjt. Därefter knögglar gubben ihop kompotten och stoppar den, just det, I FICKAN. Han har ett levande mikrokosmos av bakterier i sin byxljumma ficka. Jag hann fånga lite av processen på bild innan jag äcklad återgick till Kafka, som plötsligt framstod som mycket hälsosammare.

Anders Tempelman

Tidsresan

Så har vi återigen fått det årliga beviset på vad en timme hos frisören och makeupartisten kan göra för din ålder. Så där en 10-15 år, visar det sig. Lite beroende på ditt utgångsläge. Är du muskulös skidåkerska kan det handla om 20 år. Jag talar förstås om Idrottsgalan, där unga, snygga, starka och sportiga hjältinnor plötsligt ser ut som om de skulle medverka i en Wagneropera. Det är lika märkligt varje gång och förstås något av en besvikelse. Samma sorgliga förvandling sker i det lekfulla Let´s Dance, där en brokig blandning exhibitionister visar upp veckans framsteg i rumba, vals och cha-cha. I klippen från repetitionstillfällena ser de så rara ut, där de ömsom skrattar, ömsom bryter ihop. Men så är det upp till bevis, skarp läge och dags för sminkös, frisör och… ja en inte alldeles lyckad resa tio år framåt i tiden. Det är något med kornblått siden också. Långklänning över huvudtaget. Männen då? Ja, de klarar sig som vanligt lite bättre. Det är inte riktigt rättvist. Mer underlagskräm till killarna! Och varför slipper de svinrygg?

Helena Helsing Mork

Nu kan de inte ens stava.

lodenrock i barnstorlek

Hittade följande i en av mina anteckningsböcker.(Ja, jag har många.) Tittar på en väldigt liten, äldre man i lodenrock på tunnelbanan. Han måste vara runt 70 år och inte mycket längre än 1.60. Gör de lodenrockar så små eller är det en barnmodell? Och varför har han den på sig idag, en exceptionellt varm septemberdag? Rör det sig om en missbedömning när han ställde sig på tå och sneglade ut genom köksfönstret tidigt på morgonen, eller är han lite frusen av sig? Lodenrocken är ju inte enbart känd för att vara exceptionellt ful, utan även väldigt varm. Just idag känns den kombination extra olycklig. Undrar om det plingar när han går in i tobaksaffärer, eller om fotocellstrålen går precis ovanför hans tyska jägarhatt med svinborst?

Anders Tempelman

Man vill ju göra rätt för sig.

Var är batteriet i bordslampan? Var hittar man klarinettens batteri? Elvispen? Det är nästan så att man förstår den brydde pappan i reklamen. ”I allt som rör sig, lyser eller låter, finns ett batteri som ska lämnas åter.” Ligger det under det där lilla munstycket man ska suga på innan man börjar spela kanske? Klarinettens batteri alltså.

Helena

Årets julklapp?

Satt på tunnelbanan och dumglodde på reklamen för teknikmagasinet. Bland teknikprylarna såg jag något som mest liknande en nyårsraket, men som alltså visade sig vara någonting helt annat. Vilken fantastisk idé, att kunna göra en perfekt avgjutning av sin penis och därefter kunna använda den som dildo. (Man monterar tydligen avgjutningen på en motor och vips så är den klar.) Lite stillsamt undrar jag vad Freud skulle sagt om det här, men annars undrar jag mest om vem man ska ge bort den här personliga produkten till. Sin fru? Spelar man inte bort sina egna möjligheter på det sättet? Jag är antagligen väldigt fantasilös, för på teknikmagasinets hemsida säger de att den är slutsåld. Den här julen satt uppenbarligen en massa tjejer och öppnade ett märkligt paket, samtidigt som deras män satt bredvid och knappt kunde sitta still av förtjusning.

Anders Tempelman