- Vad var det som hände i matchen egentligen?
- Ja, alltså vi går ut starkt, får en hel del chanser, tar ett par av dem, men missar i försvaret. Vi gör en stark match på det hela taget, men orkar inte hela vägen.
När blev imperfekt presens? Redan när Lagerbäck och grabbarna var små?
- Hur var det i skolan idag då?
- Det är ok. Vi har vikarie och efter skolan går vi till Tobbe och leker.
Fast det är klart. Just barn pratar ju oftast i väldigt märkliga tempus:
- Vi lekar att du var mamman och jag var ditt barn och du tyckte att jag skulle få en häst.
Bara tänkt Niklas Strömstedt som liten:
- Vi leker att du var en boll och då vore jag en fot och om du var foten ville jag vara benet.
Och så till sist: Den dialektala tempusvurpan. Vad sägs om göteborgskans ”Det hade väl varit gött.” Hade? Är chansen förbi? Tillfället över? Nej då, så är det inte alls. Vad en Göteborgare menar i detta läge är ”Det skulle väl vara bra.”
En reflektion bara. Återkommer till det där med sparrisen.
Helena
