I tider som är ur led, kan man ibland behöva ta sin tillflykt till de saker som faktiskt ändå aldrig tycks ändra sig, hur många väderrekord vi än slår. Jag tänker förstås på den balalajkaspelande mannen i Sveavägstunneln. Han satt där när jag började på reklambyrån Alm&Co på nittonhundratalet. Han sitter där än. Förmodligen har han blivit äldre, men det har ju å andra sidan jag med, så i relation till mig är han oförändrad och han spelar samma lite dröjande balalajka och tittar lika sökande snett uppåt när han letar efter sina toner som då. När jag går igenom tunneln och hör honom spela får jag alltid samma känsla: en känsla av att jag är med i en film. Ni vet ett sånt där klipp som ska visa att ”livet gick vidare och dag lades till dag och allt pågick i sin vanliga lunk”. Jag är inte säker på att filmen skulle blivit någon kassasuccé. Och jag vet att jag nog aldrig skulle komma iväg och se den själv. Men ändå. Det finns något lugnande i den där känslan av upprepning.
Börjar man leta efter företeelser som aldrig ändrar sig, är de faktiskt inte så få. Ta nollningarna, tex. Känns livet som ett gungfly under dina fötter, rekommenderar jag varmt en tur till Liljanskogen. Där, i gränslandet mellan KTH och allmänt strövområde, hittar du säkert som en langosförsäljare på en festival, en antydan till nollning. Det kan vara en lustigt dekorerad buss som står parkerad lite galet. Men oftast är det några overall/frackklädda studenter som målmedvetet (och lite självmedvetet) traskar fram till en uppgift av typen: bilda torn av backar, klättra upp själv, drick en öl upp och ned och ropa en ramsa. Ny teknik kommer, gammal teknik går – men nollningen, med alla sina manövrar, den består.
Vill man inte ge sig ut vare sig till Sveavägstunneln eller Liljanskogen, finns hjälp till självhjälp närmre än man kanske tror. Hänger du inte med i tv-såporna? Växer barnen för fort? Saknar du känslan av att brygga kaffe med melittafilter? Inget lugnar ett uppstressat sinne som en stund framför P1. Fäll upp strykbrädan, knäpp på radion och lyssna till gamla välkända program som ”Vid dagens slut”, ”Tendens” och ”Radioföljetången”. Stryk sen allt från underbyxor till örngott och känn hur lugnet sprider sig i kroppen till doften av varmt tvättmedel. När ugglan i ”Vetandets värld” hoar och signalerar att tiden stått stilla, lovar jag dig - du är botad. Pånyttfödd. Tillbaka till den du en gång var och visst - allt kommer att ordna sig.
Helena Helsing Mork
