Jag har nu under några dagar tagit mig till från Vasastan till Söder på morgnarna. Via broarna i gamla stan, för att citera en gammal slagdänga. På cykel. Vi är många som kommit på samma idé. Redan på Torsgatan börjar det stocka sig. Jag, som har en ganska tung ryggsäck, får bra rull och kommer ganska snabbt ikapp det lattedrickande paret som cyklar i bredd. Jag avskyr att bli en sån där som använder ringklockan flitigt, men jag måste ju. Men! Har ni vuxit fast! Har ni fått era cyklar på köpet på Elgiganten, eller? Men flytta på er i all sin dar! Tänker jag.
Så kommer man då till broarna. Vi är många som har hjälm och som cyklar rätt snabbt, men som ändå inte vill släppa citylooken helt utan dessutom har en handväska på styret. Som en liten krok för någon att fastna i. Och då kommer det någon fartdåre i slimmad våtdräkt och slickar mig med sin fartvind så att jag blir helt skräckslagen. Gång på gång. De har ingen respekt alls! Kan de inte dra en ringled runt stan för de som ändå bara ska cykla igenom, tänker jag. Och de där idioterna som går! Som bara går rätt ut i cykelbanan utan att se sig för. Dårar! Kan de inte hålla sig på trottoaren eller gångbanan har de inte i trafiken att göra! Jag har inte en chans att stanna för en sån!
Så kommer jag till Slussen, denna legendar. Ja där har man ju mötande cykeltrafik från alla håll. En del ska till Skeppsbron, andra mot city. En del vet inte vart de ska. De bara väller emot mig. Skulle man inte kunna leda den mötande trafiken under jorden i någon slags sinnrik konstruktion? Jag vet inte, men det känns rätt just där.
På Hornsgatan är det full kaos. Cyklisterna spottar snus och tuggummi åt alla håll och det känns som bodde jag där, ja då skulle jag inte våga släppa ut barnen på gatan överhuvudtaget. Jag såg en cyklist som slängde ett äppelskrott också. Det kunde ju någon ha fått i huvudet.
Kommen till Mariatorget är det förstås fullt i cykelställen. Cirkulerar flera varv (och det tycker ju de boende är halvkul) innan jag till slut lyckas haffa en plats som just blir ledig. Parkerar så gott jag kan, men jag ser ju att bakhjulet sticker ut lite i grusgången. En barnvagnsmamma går avsiktligt nära min stänkskärm med sin vagn för att visa hur dåligt jag står. Och tror ni inte att det blir en repa på den! Hon repade min stänkskärm med flit! Knivsöder, tänker jag. Utan cykeln stanna Sverige.
Helena Helsing Mork