TEMPEL Reklam & Underhållning — Reklambyrå i Stockholm

En utmaning.

Hannes skickade mig en utmaning att berätta sju sanningar om mig själv. Jag utmanar alla som läser det här att göra samma sak.

1.    Jag var grym mot djur som liten. Huvudsakligen sniglar och paddor.

2.    Varje sommar-OS har jag tvångstanken att jag måste vara med i någon gren utan att göra mig till åtlöje. Kanot har jag funderat på.

3.    Jag förfrös bägge fötterna i lumpen. Mina tår var blå och jag var en hårsmån från att behöva amputera.

4.    Jag har gjort en valkampanj för Centerpartiet som var så övertygande att jag röstade på dem själv.

5.    Jag får migrän om jag sitter i två möten efter varandra. Så jag undviker det.

6.    Jag var grym mot min lillasyster som barn, Jag avrättade hennes favoritgosedjur genom offentlig hängning.

7.    Jag hade en kort affär med Cate Blanchett när jag var 25. Hon gjorde slut. Jag kom över det och tänker aldrig på det längre.

Anders Tempelman

Undantaget som gör att vi står ut med regeln.

Tjugo minuter över åtta passerar jag Vasa Real samtidigt som nio 13-åriga killar väller ut ur byggnaden. Eftersom jag känt några av dem sedan de bar blöja, frågar jag förstås om de inte har lektion? Nix, spanskläraren har inte dykt upp, svarar de upprymda killarna och rusar vidare uppfyllda av den glädje man endast kan känna när man fått 40 minuter oväntad frihet och hela Vasastan ligger för ens gympaskobeklädda fötter.
Bara några kvarter längre bort, vid Drottninggatans början (eller slut, om man ska vara noga) har polis och brandkår spärrat av. Grill har brunnit och med tanke på att vi har att göra med en mordbrand är stämningen anmärkningsvärt yster. Folk småpratar och skrattar och kupar händerna kring takeawaylatten och vad jag ser här är förstås en parallell till de uppsluppna 7:orna nyss. Här står ett gäng kontorsarbetare som helt enkelt inte får komma in till sina skrivbord. Det är avspärrat, omöjligt, icke tillåtet att göra sin plikt. Undantagstillstånd råder och vad piggar väl upp mer än en liten gemensam katastrof!
Undantaget bekräftar regeln, heter det. Men jag tror att det är mer än så. Undantaget gör att vi står ut med regeln. Den oväntade håltimmen, polisens bestämda ”stanna här” när vi ber om att få gå in och jobba. Det är undantagen vi lever för. Visst är det så. Som när jag i går kväll märkte att någon hängt ett tjockt blekt toalettpapper i hållaren. Så tjockt att de vanliga fyra perforerade bitarna kändes otympligt tjocka i, ja ni fattar… När jag sitter där och tittar på det bländvita pappret, med ett litet stansat mönster av en fjäder, ja då står jag ut med ytterligare ett år av fladdrande oblekt, miljövänligt dito. Undantagets symbios med regeln.

Helena Helsing Mork

Olyckliga namn. Del 1.

En liten stad i Österrike med ett olyckligt namn.

Anders Tempelman