Hälsokontroller. Själva anledningen till dessa genomkörare är ju egentligen inte alls rolig. Trots det är det något småspännande med dem.
Kvällen innan har jag lite svårt att somna eftersom jag vet att jag ska ge bort en del av morgonurinen till företagsläkaren. Och tänk om jag glömmer! Men jag kommer ihåg och lyckas pricka rätt och allt är toppen tills jag tittar på provröret och får en chock. Det är rött! Ekolådans rödbetor har sabbat min första hälsokontroll på fyra år! Min omedelbara tanke är förstås att ringa återbud och skylla på sjukdom, men sedan tänker jag att det är ju egentligen bara färgen som skiljer rosévin från vitt, så det är väl förmodligen samma sak med urin.
Väl på britsen inne på företagshälsovården känns det genast bättre. Nu kommer den trevliga biten när vi går igenom mina kryssvar. Jag har kryssat i att jag inte röker, att jag äter sunt men att det händer att jag dricker vin. Allt är normalt. Sköterskan utgår ifrån att det blir lite representation ibland också, i veckorna. Det är också normalt, nämligen. Jag har fyllt i att det händer att det är stressigt på jobbet och det är verkligen inte att undra på, tycker sköterskan. Vi pratar bara om mig och min kropp och mina värden i 45 minuter och det är riktigt trevligt. Får jag någon tid för mig själv då och då? Undrar hon. Har jag några kliande födelsemärken? Jag får en känsla av att hon verkligen är intresserad och tar upp saker som en hälseneinflammation 1988 och mina smala handleder. När jag kommit till att jag har en kompis vars mamma eventuellt har diabetes, är det dags att resa sig från britsen.
Blodprov, utandningsprov och hörselprov går som på räls. Till sist får jag lite förläget lämna fram mitt urinprov, men hon har sett värre och tar det med fattning. Jag får ett visitkort, ett äpple och en faktura och så var det klart för den här gången.
Helena Helsing Mork
Kvällen innan har jag lite svårt att somna eftersom jag vet att jag ska ge bort en del av morgonurinen till företagsläkaren. Och tänk om jag glömmer! Men jag kommer ihåg och lyckas pricka rätt och allt är toppen tills jag tittar på provröret och får en chock. Det är rött! Ekolådans rödbetor har sabbat min första hälsokontroll på fyra år! Min omedelbara tanke är förstås att ringa återbud och skylla på sjukdom, men sedan tänker jag att det är ju egentligen bara färgen som skiljer rosévin från vitt, så det är väl förmodligen samma sak med urin.
Väl på britsen inne på företagshälsovården känns det genast bättre. Nu kommer den trevliga biten när vi går igenom mina kryssvar. Jag har kryssat i att jag inte röker, att jag äter sunt men att det händer att jag dricker vin. Allt är normalt. Sköterskan utgår ifrån att det blir lite representation ibland också, i veckorna. Det är också normalt, nämligen. Jag har fyllt i att det händer att det är stressigt på jobbet och det är verkligen inte att undra på, tycker sköterskan. Vi pratar bara om mig och min kropp och mina värden i 45 minuter och det är riktigt trevligt. Får jag någon tid för mig själv då och då? Undrar hon. Har jag några kliande födelsemärken? Jag får en känsla av att hon verkligen är intresserad och tar upp saker som en hälseneinflammation 1988 och mina smala handleder. När jag kommit till att jag har en kompis vars mamma eventuellt har diabetes, är det dags att resa sig från britsen.
Blodprov, utandningsprov och hörselprov går som på räls. Till sist får jag lite förläget lämna fram mitt urinprov, men hon har sett värre och tar det med fattning. Jag får ett visitkort, ett äpple och en faktura och så var det klart för den här gången.
Helena Helsing Mork
