Vardagens små sömnpiller.

Vad är det med väderleksrapporter som gör dem så sövande? Jag kan vara hur intresserad av morgondagens prognos som helst och ändå vandrar tankarna iväg när meteorologen tar vid i tv:s nyhetssändningar. Så kvicknar jag till lagom till han eller hon önskar godkväll och tackar för sig. Det slår aldrig fel. Lika illa är det med radioprognoserna. Och då är jag ändå uppvuxen i en närmast sjukligt väderintresserad familj där orden ”nu är det här!” ekat genom rummen och man upphört med allt ljudskapande, inkl att tugga knäckebröd, i spänd förväntan när prognosen närmat sig östra Svealand. Det har inte hjälpt ett dugg. Jag drabbas av momentan sömnsjuka varje gång vädret sätter igång, även på radio.
Med tiden har jag börjat se det här som en chans till mikrosömn. Som att slappna av med en nyckelknippa i handen och vakna till när nycklarna faller i golvet.
Och det finns fler situationer som erbjuder samma nyttiga avkoppling: Samtal med försäkringsrådgivare har jag alltid haft svårt att koncentrera mig på. Nu njuter jag, väl medveten om hur bra det är för mig att slappna av och bara låta tankarna flyga iväg en stund. En säljare som med en riktigt sifferspäckad powerpoint presenterar en tjänst jag aldrig kommer att behöva, blir ett möte att se fram emot om man lägger det lite lagom efter lunch. En telefonsäljare som tagit sig förbi Nix-spärren likaså, speciellt om det gäller finansförvaltning och man ställer en följdfråga. Sedan kan man koppla av fullständigt i flera minuter. Till sist kan ett helt vanligt möte i stadsdelsnämnden fungera också, om man känner sig lite stressad. Men då bör dagordningen helst inte innehålla frågor om Citybanan och Odenplans ombyggnad förstås. Då får besöket omedelbart motsatt effekt.

Helena Helsing Mork