”Alla sätt är bra utom de dåliga” är ett riktigt tråkigt uttryck som icke desto mindre passar irriterande bra på ett av mina mer misslyckade experiment. Efter att ha försökt gå upp i tid på morgnarna och gång på gång misslyckats, tänkte jag att då får jag väl korta själva morgonproceduren istället. Jag drog mig då till minnes att när jag växte upp, kände jag en familj som dukade innan de gick och la sig. Vi kunde sitta där vid köksbordet på kvällen min kompis och jag och så kom hennes mamma och sjasade bort oss för det skulle dukas fram frukostkoppar till dagen därpå. Jättekonstigt, tyckte jag då. Inte minst när hon ställde fram en korg full med knäckebröd och en skål pomeransmarmelad innan hon sa god natt. Nu verkade plötsligt den preventiva dukningen som en möjlig väg.
Det var det inte. Vid elvatiden började jag ställa fram tallrikar och små burkar med frukostflingor och det i sig var helt förfärligt. Det var oväntat deprimerande att lägga ut skedar och placera juiceglas runt ett köksbord medan ljusen släcktes i grannarnas fönster. Och hur skulle man göra med bananerna och de kylskåpskalla clementinerna? Det kändes som om livet var ett ekorrhjul med två plågsamma tillfällen per dygn istället för ett och som om man förlorade en massa timmar på något sätt. Den frukost jag i vanliga fall brukar se fram emot blev nästan motbjudande.
Hela natten vaknade jag sedan med jämna mellanrum och tittade på klockan och tänkte på hur många minuter jag hade sparat in. Nu skulle jag kunna snooza en gång extra, minst. När jag så äntligen somnade var det dags att gå upp tämligen omgående och i köket väntade dammiga tallrikar och nattgamla flingor helt utan fräschör.
Alla sätt är bra utom de dåliga. Det är möjligt att det ständigt dukade bordets princip fungerar på hotell, men låt oss dra gränsen där. Jag kände en gång en kille som deodorerade sig innan läggdags. Kanske är det där man ska spara in några sekunder istället. Återkommer om det.
Helena Helsing Mork
Det var det inte. Vid elvatiden började jag ställa fram tallrikar och små burkar med frukostflingor och det i sig var helt förfärligt. Det var oväntat deprimerande att lägga ut skedar och placera juiceglas runt ett köksbord medan ljusen släcktes i grannarnas fönster. Och hur skulle man göra med bananerna och de kylskåpskalla clementinerna? Det kändes som om livet var ett ekorrhjul med två plågsamma tillfällen per dygn istället för ett och som om man förlorade en massa timmar på något sätt. Den frukost jag i vanliga fall brukar se fram emot blev nästan motbjudande.
Hela natten vaknade jag sedan med jämna mellanrum och tittade på klockan och tänkte på hur många minuter jag hade sparat in. Nu skulle jag kunna snooza en gång extra, minst. När jag så äntligen somnade var det dags att gå upp tämligen omgående och i köket väntade dammiga tallrikar och nattgamla flingor helt utan fräschör.
Alla sätt är bra utom de dåliga. Det är möjligt att det ständigt dukade bordets princip fungerar på hotell, men låt oss dra gränsen där. Jag kände en gång en kille som deodorerade sig innan läggdags. Kanske är det där man ska spara in några sekunder istället. Återkommer om det.
Helena Helsing Mork
