På tunnelbanan hem igår satt en äldre man som jag tror är kulturjournalist på en av våra större morgontidningar. Han har lite glest ludd kvar på huvudet, med en stor, kal och lite fnasig flint mitt på. Som en sliten tennisboll, tänkte jag och kunde inte slita blicken från hans huvud. Du vet den där bollen du slog bort en sommar och som hunden hittade året efter och lekte med tills den blev just skallig med lite spridda, luddiga fläckar. En sån där boll du kastade i soptunnan 7-8 gånger för att den luktade illa, men som alltid dök upp igen. Eller den du kastade på ett passerande snabbtåg eller som Staffan Westerberg förvandlade till din barndoms värsta tv-minne. En sån tennisboll tänkte jag på. Undrar om han säger till frisören, ”jag vill ha en sliten tennisboll-look”?
Anders Tempelman
