… att Leif Silbersky yrkade på noll och intet straff för den av de inblandade pojkar som han satts att försvara. Eftersom visserligen ”inget nödvärn förelåg objektivt sett, men hans klient upplevde en subjektiv nödvärnssituation…”
Funkar den argumentationen mot trafikpolisen och skattemyndigheten också? ”Det fanns visserligen regler, men min klient upplevde att de inte gällde henne.”
Helena Helsing Mork
Låt mig höja ett varningens finger för att i alltför hög grad inspireras av några av de mest slitna uttrycken dagens köksprosa. Jag tänker speciellt på ”Tag vad du har hemma.” och ”Använd säsongens råvaror.”
Jag stod där vid spisen utan att ha handlat och tänkte att det finns inte en matbloggare av rang som inte har det just så här ganska ofta. Det är det tillstånd de inspireras av allra mest. Och vad gör de? Jo de tar vad de har hemma, utgår från säsongens råvaror och fotograferar det sedan. Det sista tänkte jag strunta i, men jag tog det jag hade hemma: Pasta och några väldigt frysta räkor. Och la till säsongens råvaror: apelsiner och russin. (Fråga mig inte varför jag tog russin.)
Blev det bra? Nej, det blev riktigt dåligt. Pastan var väl ok. Räkorna, däremot, blev stenhårda och mycket små och gifte sig inte alls med apelsinen som blev trådig, smaklös och kokt. Russinen svullnade upp och fick finna sig i att bli bortpetade av samtliga i den måttligt imponerade familjen. Fult blev det också. Mitt råd till alla i en snarlik situation måste därför bli: var försiktig i ditt val av säsongens råvaror, om de inte är grädde eller vin som i princip går att peta ned i allt. Och dra dig inte för at gå ut och handla om det är permafrost i frysen.
Helena Helsing Mork
”Alla sätt är bra utom de dåliga” är ett riktigt tråkigt uttryck som icke desto mindre passar irriterande bra på ett av mina mer misslyckade experiment. Efter att ha försökt gå upp i tid på morgnarna och gång på gång misslyckats, tänkte jag att då får jag väl korta själva morgonproceduren istället. Jag drog mig då till minnes att när jag växte upp, kände jag en familj som dukade innan de gick och la sig. Vi kunde sitta där vid köksbordet på kvällen min kompis och jag och så kom hennes mamma och sjasade bort oss för det skulle dukas fram frukostkoppar till dagen därpå. Jättekonstigt, tyckte jag då. Inte minst när hon ställde fram en korg full med knäckebröd och en skål pomeransmarmelad innan hon sa god natt. Nu verkade plötsligt den preventiva dukningen som en möjlig väg.
Det var det inte. Vid elvatiden började jag ställa fram tallrikar och små burkar med frukostflingor och det i sig var helt förfärligt. Det var oväntat deprimerande att lägga ut skedar och placera juiceglas runt ett köksbord medan ljusen släcktes i grannarnas fönster. Och hur skulle man göra med bananerna och de kylskåpskalla clementinerna? Det kändes som om livet var ett ekorrhjul med två plågsamma tillfällen per dygn istället för ett och som om man förlorade en massa timmar på något sätt. Den frukost jag i vanliga fall brukar se fram emot blev nästan motbjudande.
Hela natten vaknade jag sedan med jämna mellanrum och tittade på klockan och tänkte på hur många minuter jag hade sparat in. Nu skulle jag kunna snooza en gång extra, minst. När jag så äntligen somnade var det dags att gå upp tämligen omgående och i köket väntade dammiga tallrikar och nattgamla flingor helt utan fräschör.
Alla sätt är bra utom de dåliga. Det är möjligt att det ständigt dukade bordets princip fungerar på hotell, men låt oss dra gränsen där. Jag kände en gång en kille som deodorerade sig innan läggdags. Kanske är det där man ska spara in några sekunder istället. Återkommer om det.
Helena Helsing Mork
