Kära Blogg!
Jag har förstått att en blogg gärna bör drivas av ett tema. Funderar på att låta mina inlägg cirkla kring träning. Det skulle komma som en överraskning för många av mina läsare och dessutom sätta viss press på mig själv.
Idag har jag slagit personligt rekord i två grenar: obruten träningssvit (onsdag, fredag, måndag och nu onsdag – gör fyra gånger.) Och armhävningar: 10. På knä, visserligen, men man får betänka att jag jobbat mig upp från fyra.
Träningspasset började annars lite tveksamt. Vi hade vikarie och hon körde en svår och hållningslös stil där hon gjorde samtliga rörelser med kutad rygg och liksom rundade armar. Hon bytte ben hela tiden också. Mitt i stegkombinationerna kunde hon hoppa till. Det var väldigt svårt att hänga med men jag lyckades riktig bra och inte förrän hon la sig på mage och vilade mitt i ”kissande hunden” förstod jag att hon bara var en vanlig nybörjardeltagare. Vikarien hade stått i en för mig skymd position bakom en pelare.
I övrigt kan sägas att det var extremt mycket folk på passet. Kanske hade fler än jag läst att man blir tio år yngre av att träna. Å andra sidan stod det också att husmäklaryrket är en krisbransch och att det är köpläge på Eriksson, och det kan man väl ändå inte tro på.
Jaa. Nää. Kanske inte temablogg i alla fall. Träningssviten kommer hur som helst att brytas på fredag.
Helena Helsing Mork
Var lite sugen på fiskgryta häromdagen och begav mig till Vi-butiken på Västmannagatan eftersom de ju har fiskdisk. Innanför densamma stod en kille med huvudet på skaft och erbjöd sina tjänster. Vad har du för bra fiskgrytefiskar, sa jag och lät ögonen fara över utbudet på isen. Jaa, sa han och tog som på måfå upp en näve strömming.
Nää… sa jag. (lite har man väl lärt sig) Det ska väl vara något lite fastare, va?
Jaha… ja jag är själv vegetarian, sa killen. Som då alltså inte bara stod i fiskdisken utan även i köttdisken eftersom de hänger mycket intimt ihop i just den här butiken. Men på den tiden jag åt fisk, fortsatte han, så var det väl torsk man använde?
Torsk? Sa jag. Men den är ju utrotningshotad. (I min fördomsfulla värld borde en vegetarian känna till det, men se så fel man kan ha.)
Jaha… sa han och såg bekymrad ut. Då vet jag faktiskt inte.
Jag plockade ihop lite politiskt korrekt kolja med en odlad fjordlax (får man äta sån?) och vände mig sedan med förnyad energi till killen med en förfrågan om en bit Chevre. För fyra. Killen försvann och kom så småningom tillbaka, inte för att visa hur osten såg ut, utan för att ge mig en rund bit där ena sidan var tre centimeter hög och andra en och en halv centimeter låg. Den där är nog lite för liten (och sned), sa jag. Är du laktosintolerant också, kanske? Det är möjligt att du med den där skärtråden du håller i kan få ut fyra fina skivor av den där biten, men jag kommer att få problem med två.
Den här skärtråden är jättedålig, sa killen. Du ser hur snett det blir. Han tog upp en penna och präntade in 44:- i gladpacken så att den mogna osten svällde ut på sidorna. Prislapparna är slut tyvärr, meddelade han.
Jag hade inte hjärta att bli arg. Sneglade lite snett upp i taket för att se var de placerat den dolda kameran, men bad sedan snällt om ännu en bit ost att komplettera med och gick mot kassan milt förundrad.
Helena Helsing Mork
Det är något som inte stämmer. Jordens samlade isdepå smälter okontrollerat och vad gör vi? Vi filar på våra kroppsliga små åkommor! Tag dig en titt på närmaste reklampaus och förundras. Ett helt ordinärt reklamblock inleds med botemedel mot ändtarmsbesvär, analklåda och hemorrojder. 30 sekunder senare följer tips om hur du blir av med din förtretliga förstoppning över en natt. Nästa budskap gäller tabletter mot illaluktande flytningar, tätt följt av munskölj, herpessalva och huvudvärkstabletter. Och detta inom loppet av fem minuter! Vad säger det om oss människor? (Jag vet inte om jag vill veta.) Vi talar primetime! Tv för en uppväxande generation, för samhällets mitt-i-livet-människor och för dess makthavare. Är det på ett högabsorberande trosskydd vi ska flyta iland när vattennivåerna stiger? Är det till apoteket jag ska styra kosan när luftlarmet går? Ska skolorna dra ner på den lärarledda undervisningen och istället satsa på pharmaceuter?
Nej, jag vet inte var man hittar lösningen på världens problem. Men en sak är jag tämligen säker på: Längst in i naveln finns bara lite ludd.
Helena Helsing Mork
Så möts de igen. Copywritern och den ständige sekreteraren. Hon i nya, stötdämpande skor men samma outfit i övrigt. Han i en sprillans t-shirt med vikmärkena kvar och väl inkörda kortbyxor. De tar plats i ringen. I ögonvrån kan hon konstatera att han inte tappat i kondis över julen, dock ej heller vunnit i koordination. Själv är hon svag i armarna efter en hel hösts håglös hållning, men drivs ändå framåt av rutin och ett visst mått av musikalitet. Efter 35 minuter är hon lätt rödtonad, medan han behållit sin beiga nyans. Båda stretchar vant, men hon slår honom med hästlängder i den avslutande balansövningen.
Tack för god match. Vi ses igen.
Helena Helsing Mork
Vet inte riktigt vad jag hade föreställt mig. Att jag och ungefär fjorton till skulle skramla kring på NK ivrigt uppvaktade av personal shoppers med ett upphällt glas champagne ständigt redo? Jag menar, jag har aldrig haft svart bälte i shopping tidigare. Jag vet väl inte hur det brukar gå till!
Men när jag kom fram till ingången klockan en minut i, var det kaos. Kö ner till Nybrokajen och NK-stripade människor med megafoner som dirigerade den upphetsade folkmassan. Vi talar 500 meter av dreglande miljardärer. Har aldrig sett så många kvinnor få sitt nylagda hår förstört i snöblandat regn på en och samma gång förut. Och män. Deras hår tålde inte heller väderleken. Jag fick en otäck känsla av ”Aje Philipsson goes Ullared” och tvärvände. Jag känner mig lurad. Skulle det där vara ett privilegium? Postorder känns mer människovärdigt.
Helena Helsing Mork
