Vid något tillfälle bestämde jag mig för att inte låta mitt mailprogram hämta mail automatiskt. Jag ville vara herre över min tid själv och inte förvandlas till en mailnarkoman som hoppades att nästa mail skulle innehålla någonting livsavgörande. Ett skämt, ett glädjebesked, ett kärt återseende eller en hydraulisk pump som kan förlänga kroppsdelar till oanade längder. Jag trivdes bra med mitt nya, kontrollerade liv men utvecklade efter hand en otäck ovana. Nästan spastiskt klickar jag numera på ”Hämta e-post” i hopp om att bli bekräftad som människa. Och nu i sportlovstider får jag så få mail att jag promenerar in till vår server med jämna mellanrum och kastar okunniga blickar på maskinparken. Det kan hända att jag frågar mina kollegor om servern ligger nere. Men de försäkrar mig om att de får massor med mail hela tiden. ”Det får jag också”, brukar jag svara då.
Anders Tempelman
