När jag var yngre föraktade jag de där medelålders, tunnhåriga gubbarna som åkte omkring i dyra sportbilar, hade coola märkeskläder och de dyraste skidorna utan att kunna åka ordentligt. Och värst av allt, de som släntrade omkring i musikaffärer och köpte dyra gitarrer som var helt bortkastade på dem. Min inställning var att pengar borde man ha som ung, de gamla skulle ju ändå snart dö och hade ingen glädje av sakerna de köpte. Så när jag i julas köpte en elbas som jag drömt om sedan jag var 12, kändes det som om någon stod och tittade dömande på mig. Kanske en liten, benig, mörkhårig kille med bruna ögon som var skitkass på bas och knappt kunde ta ett barréaccord på gitarr. Den här basen hade varit fullkomligt bortkastad på honom. Så enkelt är det med den saken.
Anders Tempelman
