TEMPEL Reklam & Underhållning — Reklambyrå i Stockholm

Den lilla ungdomsekonomen.

Det står en förhoppningsfull dotter framför mig och viftar uppfodrande med en Ungdomsekonom i fickformat.
- Det står här att jag ska ha dubbelt så mycket i månaden, säger hon.
- OK, säger jag knipslugt, men då står det säkert också vad de pengarna förväntas räcka till.
Dottern går igenom Ungdomsekonomen. Kolugnt struntar jag fullständigt i att fila på nya argument – jag vet ju att fickekonomer utgår ifrån att barn förväntas köpa i princip allt utom tandborstar för sina alltför högt satta månadspengar. Sitter de dessutom barnvakt någon gång om året kan de bidra till hyran också. Kanske stå för varannan inköpsrunda på Prisextra och punga upp med lite till bensinkostnader om de följer med till landet. Det finns fickekonomer som rekommenderar att hemmavarande barn bidrar ekonomiskt till familjens utgifter för Sop- och latrinhämtting. Så med andra ord: Inget barn har någonsin tjänat på att följa en fickekonoms råd. Siffrorna ser bra ut på pappret, men oj vilken sur eftersmak.
Allt det där vet jag. Vad jag däremot inte vet, är att den här ungdomsekonomen är sponsrad av Mc Donalds och Swedish Match. Hur kan man annars förklara den lathund som min dotter på jakt efter goda råd hittar under rubriken ”Småutgifterna”?
Så här kan en enkel årsbudget för den som är 13-18 år se ut enligt banken: Hamburgare à 49:- (inkl dryck) en gång i veckan gör 2.550 kr. Cigaretter à 41:-/paket ett paket varannan dag gör 7.380:-. När började svenska banker tycka att fyra paket cigaretter i veckan tillhör livets nödtorft för en 13-åring? Fickekonomen hittades visserligen under en flugsmälla, men är ändå inte mer än ett år gammal. Det står 2007 på den. Inte 1977.
Vi det här laget har diskussionen om höjd månadspeng tagit en helt annan vändning. Dottern och jag är gemensamt upprörda över att det ena Kapitalet går det andras ärenden. Står det inget om utgifter till sprit också, undrar vi. Vad blir inte tre cider i veckan på ett år? Den sista tanken tar oss tyvärr tillbaka till ursprungsdiskussionen. Det ska inhandlas en sommarklänning tämligen omgående. Det är ju rätt uppenbart vem som kommer att betala den.

Helena Helsing Mork

En dvärg?

Jag fick höra en episod från verkligheten som jag gärna vill dela med mig av. En kvinna sitter med sin 5-åriga son i knät på bussen i rusningstrafiken. Bussen stannar vid en hållplats och på stiger en dvärg. Kvinnan känner hur sonen liksom hoppar till och klistrar dvärgen med blicken. Hon försöker avleda pojkens uppmärksamhet samtidigt som dvärgen går rakt emot dem i mittgången. Men det är för sent. När dvärgen är alldeles framför dem fäller pojken ut armen och pekar med ett knubbigt finger på honom. ”Titta. En bäver!” säger han högt i hela bussen. Pojken är inte helt fel ute, orden är lika långa, har tre gemensamma bokstäver och likartad klang. Jag kan tänka mig att den här småväxta mannen har kallats för en hel del i sitt liv, men bäver måste vara ett helt nytt epitet. Snart ska jag gå till bävrarna på Skansen och ställa mig bredvid en dagisklass. ”Titta barn, vilka fina dvärgar!”

Anders Tempelman

Rubriker som provocerar.

. Enkel affärsidé gör 23-åring till mångmiljonär.
. Närsynthet kan vara dold kvinnosjukdom.
. Därför parar sig mördarsniglar med fästingar.
. Nu är det bevisat – korta är smartare.
. Allt om den nyttiga leverpastejen.
. Svaga armmuskler kan vara dold kvinnosjukdom.
. Här finns Vastastans 97 nya byggarbetsplatser fram till 2017.
. Skolministern vill utreda nytt betygssystem. Funderar på 1 – 5.
. Här hittar du solen i sommar: St Tropez.
. Virvel kan vara dold kvinnosjukdom.
. De anklagade skyller på varandra.
. Fredrik & Filip: ”Vi har alltid jätteroligt ihop.”

Helena Helsing Mork

Apotekets nya sortiment

När Apoteket berättar att de ska börja sälja sexleksaker dyker en massa konstiga bilder upp i mitt huvud. En grå Apoteks-tant kommer vobblande med en halvsladdrig, uppblåsbar Barbara. ”Hon ställer alltid upp, tjafsar inte och kostar ingenting att ta med på resor” säger hon samtidigt som hon hänger den i skyltfönstret. ”Hon kan även fungera som solmadrass i poolen eller vid havet för lata dagar.” Sen håller hon plötsligt upp ett inplastat paket med ett hundkoppel, en ridpiska, en apelsin och en elkabel. ”Det är här lilla kitet kallar vi för House of Lords och är mycket populärt. Det är extrapris på det.” Hon tittar lite forskande på mig med huvudet på sned. Jag ursäktar mig och säger att jag egentligen bara skulle köpa lite vårtmedel, men lovar att tänka på saken.

Anders Tempelman

Klackskor och Dämoner

Det har secondhandlats. En dotter har kommit hem med ytterligare ett par skamfilade skor till en redan belamrad hall. Man kan ta bort vinterskorna nu, men det ska göras också. Och innan det är gjort får det helt enkelt inte plats en enda klack till. Vad gör man!
Sedan får vi reda på att inköpet skett på Dramaten och saken kommer lite i ett annat läge. Dramaten? Så pass! Vem kan ha gått i de här små tossorna då? Margareta Krok? Bibbi Andersson? Lena Endre möjligen? Vi granskar skorna i sömmarna. En lapp berättar att här har det gåtts och ståtts 1994. Vintersagan, står det också. Shakespeare. Skorna flyttar in i arbetsrummet.
En enkel sökning på nätet berättar att självaste Ingmar Bergman regisserat Vintersagan 1994. Vid det här laget får skorna liksom en annan lyster. Bort försvinner det slitna. Fram stiger patinan. Vi skickar runt dem i soffan. Tänk, Ingmar Bergman har regisserat ett par skor i vår hall: ”Nu, nu springer du fram mot honom, serru och och och liksom tvärstannar som i vånda inför det köttsliga… Höger fot först, höger fot först. Det blir en jävla skillnad serru. En jävla skillnad!”
Det blir till att prioritera. Vinterskorna ryker. Det saknas liksom argument.

Helena Helsing Mork

Den omyndigförklarade svensken 2.

Ser att ovanstående landsman fått ett tillskott i badrumsskåpet: Oral-B´s produktutveckling el-tandborsten som piper när det är dags att byta sida. Under tiden kan den omyndigförklarade svensken koppla bort fullständigt och tänka på tv-spel, slime och vem som kan tänkas vara programledare i Bollibompa dagen därpå.
Fler nyheter som säkerligen står och stampar i farstun och pockar på att få komma in i det svenska folkhemmet: glaset som harklar sig när du nästan druckit upp, tuggummit som joddlar när det tappat smak, smöret som protesterar när du tar för mycket och sängen som gnisslar när du har sex. Den där sista har vi för övrigt en prototyp av på landet.

Helena Helsing Mork

Diskriminering.

Igår hörde jag på P1 hur de pushade för ett konsumentprogram som skulle ta upp diskriminering. De berättade vilka perspektiv de tänkte ta upp jag konstaterade att de inte tänkte ägna en enda minut åt oss som är snubblande nära 2 meter långa. Vi som tvingas stå krökta som Georgiska kärringar vid diskbänkar och bankomater av standardhöjd. Vi som bär ärr efter flygplansstolarnas vassa kanter på våra spröda knän. Vi som får ett stålrör i ansiktet när vi flanerar mellan stånden på Hötorget. Vi som tvingas blicka ner i mjälliga hårbottnar på tunnelbanan. Vi som går omkring med byxor i fel längd, för korta skjortärmar och sover med fötterna utanför sängänden. Vi som alltid har en känsla av att folk tittar oss rakt up i näsborrarna och ser vårt innersta. Vart är public service på väg?

Anders Tempelman

Varning!

Rökning dödar, står det på cigarettpaketen och ingen bryr sig nämnvärt. Min tolkning är att budskapet nog är lite väl rakt på sak. Om socialstyrelsen verkligen menar allvar med sin märkning, föreslår jag att de slipar sina argument och låter sig inspireras av texten på det utmärkta bekämpningsmedlet Snigelfritt istället. Make till obehaglig text ser man sällan: ”…sniglarna äter av medlet. Sedan äter de aldrig mer.” Det är något suggestivt och kompromisslöst över den beskrivningen, som dagens varningstexter på cigarettpaketen helt saknar. ”Sedan äter de aldrig mer.” Vilken snigel vågar smyg- eller ens festäta efter den upplysningen? Bäst att inte glömma paketet framme…

Helena Helsing Mork

Nyhetsvärde.

Jag skymtade en positiv nyhet i DN häromdagen. Jag satt som vanligt med en gevärspipa i munnen och en kopp kaffe i handen, när en liten notis fångade mitt intresse. Svenskt Näringsliv förutspådde att konjunkturen kan komma att vända uppåt igen 2009. Det nämndes liksom i förbifarten, samtidigt som ett undersökningsföretag som lystrar till ett så löjligt namn som Radar Group, fick betydligt mer utrymme med sin mer pessimistiska syn på framtiden. Jag har viss förståelse för fenomenet eftersom jag är uppväxt på depprock och indie, där svårmod alltid segrar över lallande lyckotrams. En låt som ”Here comes the sun” kommer liksom aldrig att kunna mäta sig med ”I hate myself and I want to die”. Kafka kommer alltid att stå lite högre i kurs än Paolo Coelho. Och nej, försäljningssiffror spelar ingen roll i de här sammanhangen. Cred hamnar om att sälja till rätt människor, inte alla. Men när det gäller nyheter uppskattar jag glada och goda nyheter mer. Jag är lite inkonsekvent och löjlig på den punkten.

Anders Tempelman

Brandmän ligger i lä.

Välkommen tillbaka till träningsbloggen. Som ni har längtat!
Idag släppte de lös en blond Lisbeth Salander i salen. Medelålders (tråkigt ord) medelsvenssons med medelkondis väljer inte medelpassen utan anledning, men det struntade ledningen på Friskis&Svettis fullständigt i idag och bjöd alltså på en slavdrivare utan rim och reson. Hon skrek, närmade sig hotfullt om man ens gjorde en ansats att snegla upp på väggklockan och gav sig inte förrän vi alla låg och darrande i våra egna svettpölar till tonerna av en godtycklig blandning från Bandit 106,3. Försökte få ögonkontakt med Horrace, men han var bortom nåbarhet.
Nåja, det var som det så fint heter skönt efteråt. Det som upptar mina tankar mest just nu, vad träningen beträffar, är snarare businessdamerna i omklädningsrummet. Vi har en del sådana på mitt pass. De är måttligt snabba (vilket inte alls ska förväxlas med långsamma) på själva träningen. Men när de kommer ut i omklädningsrummet – då jäklar! Det är som om de har kläderna ihopsydda i varandra. Brandmän ligger i lä: Av med allt. In i duschen. Ut ur duschen. På med strumpbyxorna (rätta mig om jag har fel, men kan det vara så att man på direktörsnivå inte använder underbyxor under nylonstrumporna?) Sedan kommer blusen snabbt som tusan och sedan ökar de banne mig hastigheten när de stoppar ner den i kjolen (ibland även i nylonstrumporna) och slänger på sig kavajen. Påfallande många ser också ut som Cecilia Hagen. Allt detta sker medan jag fortfarande står och fumlar med skåpnyckeln. Och då är jag ändå snabb!
Som tur är balanseras detta skådespel av en och annan lite yngre tjej som med omsorg kliver in i sina välmatchade underkläder efter en tjugo minuter lång bodylotionsejour och kanske en liten avvikning in i solariet. Någon dam försvinner även alltid in i bastun och vart de sedan tar vägen är det ingen som riktigt vet.

Helena Helsing Mork