TEMPEL Reklam & Underhållning — Reklambyrå i Stockholm

Tankar från en tank.

Första gången jag testade det här visste jag inte om jag hade anlag för klaustrofobi. Så jag tvingade mina döttrar att testa mig genom att rulla in mig en tjock matta hemma och spela en komplett Helmut Lotti skiva på full volym. (Illegalt nedladdad givetvis, aldrig köpt.) Efter det klarar jag vad som helst och slipper ha paniktankar kring tankens storlek, drunkningsrisken om man somnar, förekomsten av främmande könshår eller risken att bli enormt kissnödig där inne. Nu låg jag obekymrat naken och svävade i beckmörkret. Det enda som hördes var det dova ljudet av fläkten, mitt livsuppehållande system för syresättning. Det fanns avkopplande musik också, som spände brett mellan valsång, delfinkvitter och Absolute Panflöjt. Men jag valde tystnaden och förvandlades till en kol-väte baserad varelse som svävade viktlös i kosmos. Jag somnade och drömde om riksbankschefen i högklackat och prisutvecklingen på kassler. 45 minuter kan gå så fruktansvärt fort ibland.

Anders Tempelman

Storebror spionerar.

Man kunde tro att han hade annat att göra. Men icke då. Mitt under brinnande Armageddon tycker han sig ha tid att skicka en blankett med diverse frågor rörande den småhusenhet som vi eventuellt ska skatta lite extra för.

Svensk som man är, skickade vi in en bygglovsansökan när vi funderade på att bygga en 12 kvm stor glasveranda på sommarhuset det syftas på. Bostaden i sig är en klen skapelse med charm i stora mått när solen skiner. Den andra delen av året (se förra bloggen) går det ton i ton med resten av naturen och borde snarast ge uppmuntrande bidrag än skattas för.

Nu har dock storebror fått nys om att bygget beviljats och vips insinuerar han att vi installerat varmluftsugn, induktionshäll, marmorgolv, ångbastu och kanske kaklat huset utvändigt med italienskt designkakel. Har vi det? ”Kontrollera särskilt om ändring ska göras för frågor om underhålls- och ombyggnadsstandard (frågor 4, 5, 9, 11, 16 o 17)”.

Förlåt en kanske mer än lovligt naiv bygglovsansökare, men jag trodde att bygglovet mest var till för att hindra fula utbyggnader från att rulla ut sig som plastgräsmattor över natursköna områden. Nu förstår jag att Byggnadsnämnden bara är en förklädd skatteindrivare, som ivrigt påhejar uppförandet av riktigt fula skrytbyggen. Bara det får folk att ändra sitt kryss i rutan för låg sanitetsstandard till obscent hög dito.

Men visst, byter vi köksluckor nästa år, kan vi väl betala för det. Jag vill inte framstå som snål.

Lite iakttagen känner jag mig däremot. Vad kommer härnäst? Tittar han i soptunnan också, brorsan, och ser att vi äter för mycket saltlakrits, Bregott och importerad parmaskinka. Kommer det en blankett neddimpandes vilken dag som helst, där han ber oss erkänna att vi försummat att återvinna mjukplast?

Helena Helsing Mork

Avbetalningsplan.

Det hjälper inte att de lockar med lussekatter i affären. Doftljusen hemma i badrummet har endast marginell effekt. Återinförandet av vintertid är ett försök, det medges, men vem låter sig luras egentligen? Snö kommer med säkerhet att falla om någon vecka och mycket tillfälligt ge oss hoppet tillbaka. Men sedan kommer det att vara Roy Anderssongrått till april 2009.

Det är lika bra att ställa in sig på att det är så det är. Ta en småcitrus och bita ihop. Du trodde kanske att det var cashat och klart i och med tröttheten där och då? Glöm det. Det är nu du betalar för hur kul det var i midsomras.

Helena Helsing Mork

Min skådespelarkarriär.

Få vet (och ingen bryr sig) att jag hade långt gångna planer på att bli skådespelare som barn. Eftersom min mamma var tv-producent bjöds det på en hel del tillfällen att medverka i rafflande UR-produktioner. Min absoluta artistiska höjdpunkt uppnådde jag i triologin "ABC - Andning, Blödning, Chock". I filmen "Chock" (den avgjort starkaste av de tre) spelar jag brorsan som stjäl sin storebrors moped och åker på en vansinnestur i djupaste Djursholm. Jag förlorar kontrollen över mopeden och hamnar i, just det, chock. Jag fick en stor sårskorpa sminkad på ena kinden och låg därefter en heldag placerad under en moped i ett höstkallt skogsdike. Den förlösande slutscenen är när jag senare hittas och placeras i framstupa sidoläge. Inte ett öga var torrt och blåskatarren var ett faktum. Ca 8 år senare sitter jag i den stora samlingssalen på ett regemente i Strängnäs och ska genomgå en kurs i, just det, ABC. Skrattsalvan som fyller salongen när jag dyker upp på vita duken har haft en viss effekt på mitt yrkesval.

Anders Tempelman

Rosor i ett sprucket krus.

Mannen på trottoaren kämpade lite i underläge: snubblande gång, ful överrock, märkliga glasögon och en olycklig benägenhet att tilltala okända människor med de inledande fraserna: ”Är du svensk? Helt svensk? Pratar du svenska? Jag är pianist på Viking Line.” Dessutom hade han en sportväska full med uppenbart nyss uppgrävda pelargoner och han styrde sina överförfriskade steg mot den närmaste puben.

Det var där och då våra vägar korsades. Det var jag och två klassmammor till. Vi var hans raka motsats i allt, men han fick korn på oss och han talade på sin – och det måste jag ändå ge honom – rätt charmiga dialekt. ”Är ni svenska? Pratar ni svenska?...”

Vi ville förstås bara bli av med honom. Han skulle inte förgylla vår kväll, det var uppenbart. Men så vände han sina flottiga glasögon mot mig och precis när det började bli riktigt tjatigt sa han: ”Men titta på henne då! Ni är ju söta allihop, men hon är nog ändå min favorit! Precis lika lång som jag.”

Ja, vad ska jag säga. Det är ändå nåt med folk som vet hur man lägger orden. Hoppas att han fick användning för sina pelargoner.

Helena Helsing Mork

Danmarks sak är vår

Vi har just fått förtroendet att jobba med VisitDenmark. Tänk. Hela Danmarks öde som turistattraktion hos svenska folket vilar i våra känsliga frökenhänder.

Oroande information.

Min naprapat tycker att jag är lite stel och har rekommenderat en thailändsk massös som han menar är enormt skicklig. Han säger i förbifarten att jag ska behålla kalsongerna på och hälsa från honom, så att hon inte ger mig "extra behandling". Jag tittar lite frågande på honom och han förklarar pedagogiskt att hon annars kan börja utföra sexuella tjänster. Jag säger att jag ska lägga det på minnet, men att jag redan känner mig mycket rörligare nu.

Anders Tempelman

Tack Ingrid!

Ibland blir man imponerad. Knappt hinner bloggen om totalt ointressanta materbjudanden som inte bottnar i några som helst köpvanor svalna, så rycker Ingrid Jonasson Blank på Ica in. Hon nöjer sig inte med att kommentera blogginlägget, det hade varit alldeles för defensivt. Nej hon tar tag i problemet och går ut och erbjuder sina stamkunder ”Mina varor” - personliga erbjudanden som tar avstamp i just det man brukar köpa mest. Tänk vad en blygsam blogg kan göra.
Stolt, glad och nästan lite rörd, vänder jag på bonusbeskedet för att se vilka dyrgripar och kvalitetsprodukter just jag ska få 20% på. Äntligen ska här göras mig rättvisa.
Tanken är snabb och innan jag hinner vända bladet ser jag surdegsbröd från Saltå Kvarn och färskpressade juicer framför mig.
Inte då. Den bittra sanningen är att mitt personligt bottnade erbjudande lyder: Taco Tubs Dinner Kit, Soft Tortilla original, Nachos chips och valfria tandborstar från Jordan.
Är jag otacksam om jag säger att det känns lite futtigt? Är det här jag? Eller är det här någon Ica tycker att jag har förutsättningar att bli? Pratar de om mig bakom disken som ”hon som lever på tacoprodukter” och kan det i förlängningen bli ett ärende för det sociala?
”Helena, här får du lägre pris på 8 varor du brukar köpa,” skrev de. Men jag har väl aldrig köpt Taco Tubs? Jag väljer ju alltid de vanliga skalen.

Helena Helsing Mork

En mörk historia.

Jag har av miljöskäl infört ett släckt-hus-dekret hemma som innebär att vi helt enkelt inte tänder. Det här gällde även i badrummet men efter en svit av obehagliga incidenter har jag tvingats att blåsa av den här hedervärda insatsen. Myggstiftet är skakande likt deodoranten i mörkret. Idominsalvan går inte att skilja från tandkrämen, linimentet har samma form som krämen mot flatlöss och p-pillerkartan känns precis som vitaminkartan. Så om ni undrar varför jag haft extremt dålig andedräkt, LP-skivor under armarna, luktat tigerbalsam och kliat mig ursinnigt i skrevet och utvecklat runda höfter och större bröst - nu vet ni varför.

Anders Tempelman

Lite av en besvikelse.

Att beställa boken med den lovande titeln ”111 öppna trädgårdar i Sverige” och finna att den i princip saknar bilder.
Att ställa in trappmaskinen på ”svag medelmåtta inte särskilt tung”, och får gå av efter två tredjedelar av tiden.
När någon som man tror är jämnårig med en själv, är åtta år yngre.
När någon som man tror är jämnårig med en själv, är åtta år äldre.
”Flerfaldigt Oscarsnominerade Hellen Hunts regidebut”.
När ett bröd man lärt sig acceptera, blir av med sin nyckelhålsmärkning.
När man klarar sig utan att betala genom en tunnelbanespärr och ska vidare, förbi ytterligare en betalstation.
När någon kallar en ”gammal räv”.
När det godaste vinet i en vinprovarsituation, också visar sig vara det billigaste.
Att sitta så nära konståkarna att man ser att de hudfärgade tröjorna under balettdräkten.

Helena Helsing Mork