Jag har börjat hantera lågkonjunkturen på det enda sätt jag kan - förnekelse. Det är ett grepp jag testat förut med viss framgång och bygger på att jag ökar min konsumtion av det mesta. Jag vill ha extra varmt i huset, extra tänt och köper enbart plockmat från små specialbutiker som tar flera hundra procent mer betalt än andra. Jag kör bil oftare och ryckigare för att kunna öka min bensinförbrukning radiakalt och köper flera resor till exotiska platser som medelsvensson ännu inte hunnit besudla. Det här skapar en väldigt bra känsla, trots att det är en smula destruktivt. (Ungefär som att röka heroin kan jag tänka mig.) Men slutresultatet är ändå övervägande positivt. Konsumtionen överträffar ångesten och jag fylls med en positiv, hoppfull och livsbejakande grundsyn. "Vi ska få se vem som spöar vem" som jag sa till lågkonjunkturen häromdagen när jag köpte mig en vargpäls och ett armbandsur på 2 kilo. Då var lågkonjunkturen djävligt svarslös kan jag säga.
Anders Tempelman
