Mellan ett medelsvenskt köksbord och en lika medelsvensk spis är det ca 1,5 meter. Tar man vägen över skafferilådan och kylen blir det en extra tur på ca tre meter, men mer än så blir det sällan. Ändå hinner mycket hända på de ynka metrar man tillryggalägger under ett helt vanligt bak- eller matlagningstillfälle med recept.
Läser:
- 1 krm socker, 50 g smör – smältes utan att brännas.
Man börjar gå mot lådan med torrfoder:
(Ett kryddmått socker och 50 gram smör, femtio gram smör – skulle jag ta sockret först?)
Man kastar ett getöga i boken igen:
(1 krm socker. Och femtio gram smör.)
Man hinner knappt titta upp från boken förrän man kör en
extrakoll:
(Det var 50 gram va?)
Man går till kylen och tar faktiskt ut smöret, men på väg
till spisen tar man sig en extra titt, för vad skulle man göra med smöret?
Dreja det till en kruka? Lägga en ansiktsmask? Bäst att kolla:
- Smältes
utan att brännas.
Man läser detta högt:
- SMÄLTES
UTAN ATT BRÄNNAS.
Man talar om sig själv i vi-form:
- Nu
ska vi se…
Man ser halva smörklumpen smälta utan att brännas innan man känner sig i behov av en ny påminnelse. Kan ju inte skada att dubbelchecka. Jojjomen, det skulle smälta utan att brännas och så var det socker ja…
Vad händer när man lagar mat med recept? Jag menar det är ju
inte kemiska formler man förväntas komma ihåg på sin resa från kokbok till
kastrull. Ofta har man dessutom lagat receptet några gånger innan. Ändå beter man sig som en dement
guldfisk i sin iver att kolla upp samma information gång på gång på gång. ”3
ägg. Var det tre ägg? Ett. Två. Nu ska vi se om det inte var ett tredje också…”
Helena Helsing Mork
