Jackpot! Inte mindre än 2 kokböcker i min samling passar
kusligt bra in i serien om tvångsmässiga projekt: Jag haft dem länge, de är
aldrig använda och de har en repetitiv och närmast manisk uppbyggnad. Jag talar
förstås om Hasse Alfredssons praktverk ”Varje dag en fest.” och om ”Husmoderns
Almanacka från 1992”.
Jag får titta två gånger på den senares framsida, men jo,
det står 1992. Det är Anette Ullberg på framsidan, inget fel med det, men
resten är banne mig helt obegripligt. Till att börja med: vad gör boken i min
kokbokssamling? Till att fortsätta med: finns det någon som följer dess tips i
ett modernt Sverige?
Mer tvångsmässigt projekt än att slaviskt, dag efter dag,
följa rekommendationerna från den här boken, kan jag knappt tänka mig. Så vad
väntar jag på?
Ikväll blir det således ”Skink- och ostrulle, vinstuvade
räkor, ris och frysta sommargrönsaker” helt enligt Husmoderns almanackas
rekommendationer för den 6 februari. I helgen festar vi loss på ”1/2 grapefrukt
, vitt bröd med ägghalvor, koljarest och citronmajonnäs” till lunch. Och dukar
fram ”pitabröd med tärnad stekt falukorv och sallad i fickan” till kvällen.
Till efterrätt vankas det ”Strutar med lingongrädde”.
Så där kommer det att hålla på ett tag framöver nu. Dag ut
och dag in 365 dagar om året har jag tänkt mig. Husmoderns almanacka har tänkt
på allt: kombinationer som cyrryomeletter och kalla nötförsbiffar, plättar med
keso och skivad frukt, hönsrester, överbliven grönsallad från dagen innan och
det bekväma i att bara tina upp en fiskfärs eller en hallonsås från frysdisken.
Och jag, jag kan totalt koppla av och bara ge mig hän åt
mitt Projekt.
Helena Helsing Mork
