TEMPEL Reklam & Underhållning — Reklambyrå i Stockholm

Kvällspress

Aftonbladet skriver en artikel som är så illa underbyggd att Sverige hamnar i en diplomatisk kris med Israel. Statsministern och Carl Bildt tvingas försvara tidningens bristande begåvning med lite urskuldande svammel om svensk pressfrihet. Samtidigt deklarerar Expressen att de anställt en kvalitetsansvarig. "Det var ju på tiden" tänker jag och läser en intervju med henne och inser att hennes primära uppgift är att minimera felstavningarna. "Det undergräver vår trovärdighet" säger hon i artikeln. Jag håller naturligtvis med, men kvällspressen har väl lite djupare trovärdighetsproblem än stavningen? Bristen på språklig och journalistisk kompetens är väl snarare toppen på den här utedasstunnan?  

Anders Tempelman

Kristallklart.

 

TV3's Manfred Aronsson blir intervjuad i Dagens Media och berättar nöjt hur han ska spöa TV4. Sen när han ska precisera sin strategi och ge en bild av sin egen kanal och konkurrenterna, går det hela från att vara ett intressant konkurrentaggressivt utspel, till rena rama Berlusconi-farsen. Kanal5 (hans tidigare arbetsgivare under lång tid) beskrivs lite upphetsat av Manfred som "en snygg 19-årig dokusåpatjej. Hon är trendig, fräsch och mycket stylish." Och TV4 är en kvinna som försöker vara finare än andra, men som inte är det. Sin egen kanal beskrivs som "en kvinna som fortfarande är attraktiv. Men hon har en egen stil och hon har något att berätta. Hon har en dynamik i sig, ett djup. Hon är ärlig, hon låtsas inte. Hon är inte pretto och hon är inte falsk." Jag får en känsla att det är sin egen självbild han beskriver, plågsamt draperad i platta kvinnostereotyper. Och jag vill inte dansa med honom.

Anders Tempelman

Underhållning med kommersiellt syfte.

Första avsnittet av web-komedi-serien vi gör för Swedbank och som sänds på en kanal de äger själva med miljontals besökare varje månad.

Vi som älskade varandra så mycket.

Vi har återupptagit vår relation till SVT igen efter en tid ifrån varandra. Det känns väldigt bra.

Nu blir det lite roligare att betala räkningarna.

Vi har jobbat ett tag med ett projekt åt Swedbank som handlar om att bjuda de miljoner kunder de redan har på sin internetbank, på lite underhållning när de gör sina bankärenden. En web-komedi-serie i 12 avsnitt som sänds exklusivt på Sveriges största bankkontor - www.swedbank.se. Vi gör det tillsammans med Tre Vänner och i morgon kommer första avsnittet.

Ungefär samtidigt, fast i en helt annan del av regionen...

…sitter en annan copywriter med sin vänsterfot i väntläge på akuten. Deja vu:n är fullständig. Jag har suttit här en långfredag för ett par år sedan, med ett öga närmast förblindat av ett Mycket Farligt Föremål, som krävde specialkompetens och därför ett akutbesök. Den gången ryckte självaste Gud in. Jag satt och tittade på den enda film som visades i väntrummet: Jesus från Nasaret, och när läkaren sent omsider kom, var jag botad.

Nu sitter jag här igen, den här gången med blodförgiftning i vänster fot. Strimman från såret (orsakat av för täta Keds och våtvarmt augustiväder) är redan uppe vid vristen och jag vet att det är fråga om timmar.

Jag kallas in. Får sitta på en brits. Är så pass vid medvetande att jag hör en gammal man kräkas och en dito kvinna kvida. Läkarteamen gör ett bra jobb.

Så är det min tur.

Läkaren undersöker min fot och just när jag förstår att det är dags för den där skalpellen Anders så målande beskriver, säger hon det man verkligen inte vill höra i ett akut läge.

”Det är inget att göra.”

Bilder av Alfred på släde i snöstorm flimrar förbi på näthinnan. Det Är Inget Att Göra.

”Det här är en självspricka.” Läkaren går. Syster Kristina avlöser. Syster Kristina tycker att jag kan ta lite Idomin på självsprickan.

Det är nåt med ljuset där på akuten. Jag ser ju själv att strimman inte syns på samma sätt som hemma. Herregud, den var ju på väg mot hjärtat i världens fart alldeles nyss.

För att lätta upp stämningen frågar jag om de fått in några svininfluensafall på senaste tiden.

”Bara några hypokondriker.” svarar syster Kristina. 

Helena Helsing Mork

"Bra, för du har en skalpell rakt in i foten just nu."

Så sa läkaren bakom ett grönt skynke igår när han fick ett jakande svar på frågan om jag mådde bra. Jag opererade bort 4 cm av en nerv och kirurgen brottades med min fot där bakom. Jag såg framför mig hur han skar i min fot som de gör i charkdisken när de frilägger ett ben ur en lammstek. Efter 10 minuter var han klar och jag rullades ut i rullstol med foten i paket. Och nu ligger jag hemma i sängen och reflekterar. Om det stämmer att medvetandet och nervsystemet är intimt sammanflätade, så har jag nu kapat bort en del av mitt medvetande. Jag känner inte min fot längre, än mindre mig själv.

Anders Tempelman

Tillbaka i växthuset.

Jag står med en 17-kronors mycket liten jordpåse, beredd att betala. Det är

två män före mig. En äldre, med en hibiskus. En yngre, med ett litet litet

skott i ett plaströr. Expediten är ett under av ärlighet.

Man med hibiskus: Vad ska den här ha för jord för att trivas?

Expedit: Jag skulle nog ge den Hammenbergs grovkorniga pelargonjord med lite

extra energi och torvtillskott. De här små gynnarna tycker om att bli bortskämda.

Mmh: Då tar jag en påse sådan.

Expedit: Vi har ingen sån jord.

Mmh: Ok.

Expedit: Sedan vet du väl att de här små rackarna får det lite besvärligt på

vintern i vårt lite snåla klimat?

Mmh: Nja jag har ju haft en förut som klarade sig i fem år.

Expedit: Då hade du nog en lite tåligare sort. De här kräver ljus året om.

Mmh: Ja men det ska jag nog kunna ordna.

Expedit: Och tio grader vintertid. Och vattna den inte för mycket. Men heller inte för

lite. Vill du att jag ställer den i en påse?

Mmh: Ja, det kanske är bra?

Expediten stoppar i och packar in.

Expedit: Ska du verkligen ta hem den i en påse? Jag tror att knopparna kommer

att ramla av innan du är hemma. Och den där blomman som blommar är jag  rädd

att du sett för sista gången. Jag får svårt att packa in växten så att den

håller sig fin.

 

Jag stirrar oblygt fascinerat på skådespelet, gapandes. Och än är showen inte slut. Det står en ung kille framför mig i kön också. Han sträcker fram sin lilla planta och vill i princip bara

betala. Det skulle kunna vara så lätt.

 

Expedit: Du vet vad det här är va?

Ung kille med mycket liten planta: Ja, det är väl en vaniljorkidé.

Expedit: Just det. Dom är extremt svåra att få att blomma. Man lyckas nästan

aldrig. De behöver konstant temperatur året om, dygnetruntpassning,

bevattning exakta klockslag, fjärilsbefruktning, ormgödsel, omplantering

varje vecka...

Helena Helsing Mork

Marmorskinn.

När jag stod i Florens med hundratals andra turister i 39 graders värme och studerade Michelangelos skulptur av David, så fastnade min blick framförallt på hans penis. Varför är inte Kung David omskuren, slog det mig, det måste han ju varit? Förvånad tog jag en bild och surfade senare på ämnet. Det visade sig att på Davids tid så snippade man bara av den där lilla löjliga slamsan längst ut och utförde en hebreisk s.k milah. Först 140 e.kr dikterade modet en lite mer naken look och all förhud skars bort, en s.k periah. Jag ser framför mig hur Michelangelo står på knä på en träställning och finskulpterar Davids kön. Han har sparat det här till sist och friserar könhåret fluffigt, nästan fönat, och tvekar sedan hur han ska göra med förhuden. Var han medveten eller gjorde han en milah bara för att det var enklast?
Jag ser fram emot era reflektioner kring det här.

Anders Tempelman

Öppen fråga om Nick Nolte.

En hallåa presenterade nyligen en film vars huvudroll innehades av Nick Nolte. Det var också så hon valde att uttala det; Nick Nolte. Faktum är att det är så jag uttalar hans namn med. Han har hängt med sedan ”De fattiga och de rika” och det har varit Nick Nolte för hela slanten. Som när man beställer en Pommes i en korvkiosk. Men det skulle man ju inte göra. Alltså en pommes.  Man beställer en pom fritt. Och samtidigt har jag aldrig hört någon säga något annat än Nick Nolte. Vad skulle det vara? Nick Nolt? Nick Nolti? Vad heter karln?!

Pommes säger man alltså ogärna. Men hur har vi det med Schweppes? Handen på hjärtat – hur många säger Schwepps? Och hur känns det då? Lite lite skitnödigt? Jag menar, vi är ju ganska många som vet att det bör uttalas Schwepps, men… ja ni fattar.

Nej, men det var inte det här jag skulle prata om. Jag vill faktiskt bara veta. Det är dags nu. Så hur säger han själv? Hi, I´m Nick. Nick Nååålt?

Helena Helsing Mork