Folkhälsominister Maria Larsson har gett oss beröm. Hon
tycker att Svenska Folket ska ha en eloge för att vi har blivit bättre på att
tvätta händerna. Jag känner mig sedd.
Personligen har jag utvecklat tvättandet till konst och övat
upp effektiviteten och smidigheten i mitt toalettbesök till perfektion. Att ta
sig ut från toaletten är numera en liten ritual där kroppen jobbar både i sid-
och höjdled:
Jag skakar av de tvättade händerna och torkar dem först
grovt, sedan fint på en papphandduk. Tar därpå med papphandduken om låsvredet
och låser upp. Kastar handduken i papperskorgen utan att nudda denna innan jag
trycker ner handtaget med armbågen. Så skjuter jag upp dörren med höften,
släcker med foten och stänger sedan dörren med rumpan. Med tiden har denna metod
fått en sådan schwung att processen går lika snabbt som öppnade jag med vanlig
hand.
I köket jobbar jag konsekvent med diskhandske eller
grytvante. Även när jag hackar och dukar. Datorn hanterar jag enkelt och
bakteriefritt med greppvänliga trädgårdshandskar som jag desinficerar efter
dagens slut. Hiss- och lampknappar tryckes på med knoge. Och till lunch blir
det laxfilé i sin egen plastficka. Enkelt och sterilt och bara att slänga i
micron. Fruktstunden har blivit banandags rätt och slätt och jag väljer noga de
allra minst kravmärkta eftersom de bakterier inte finns som överlever på dem.
Jag tror det är lika bra att Michael Jackson dog. Han hade
ändå aldrig orkat med den här pressen. Visserligen var han smidig och kunde
säkert både öppna och stänga dörrar med andra delar av sin kropp än de avsedda.
Men han var ändå en känslig själ redan som det var och det här hade varit en
sak för mycket. Vila i frid.
Helena Helsing Mork
