Det händer att jag läser Dagens Industri ibland. Just på
fredagarna kommer dessutom den härliga bilagan, DI Weekend, i glättat papper
och det ger ändå viss flärd åt frukosten att bläddra i den.
Veckans personporträtt är av Arne Mårtensson – fd
”maktspelare i Handelbankssfären” som kastat loss, gått mot strömmen, trotsat
konventionerna, hoppat utan fallskärm, levt för dagen, upphävt tyngdlagen,
klarat sig mot alla odds och lämnat en spikrak karriär för att segla jorden
runt i tre år.
Vad kan inte Arne Mårtensson lära oss bleksiktiga,
visionslösa knegare som envisas
med att jobba kvar i grottekvarnen dag efter dag?
Jag kastar mig över innehållet.
Men, vad nu? Det är nåt som inte stämmer. Arne Mårtensson 58
år joggar tre gånger i veckan i Djursholm/Stocksund. Varför väljer han att
jogga där? Det finns väl joggingspår kring Pampas Marina också, tänker jag. Är
det inte där hans husbåt ligger? Och vems sekelskiftesvilla poserar han framför
på en utav bilderna? Har redigeraren gjort något fel? Är det här verkligen Arne
”Myten” Mårtensson? Vad, exakt, har han avstått, riskerat, omvärderat i sitt
liv? Är det träskorna som är grejen? Han har faktiskt träskor på en utav
bilderna.
Jag kanske är orättvis, men jag förstår inte riktigt det
storartade i att vid 58 års ålder ta en tidig pension och ägna sig åt sin hobby
medan man hyr ut villan några år. Har man råd så låter det väl alldeles
underbart, men lik förbannat mer som en lyx än som ett vågat val. Vad gör han
härnäst? Åker skidor hela säsongen i Alperna istället för att skotta snö på sin
egen uppfart? Spelar bridge och tar ett glas whisky en söndag, fastän alla
andra ska jobba dagen efter?
Det här är sannerligen mannen som gör vad som faller honom
in.
Helena Helsing Mork
