Ibland undrar jag hur det skulle vara om man var så där
riktigt blåögt positiv till alla erbjudanden man får en helt vanlig dag. Hur
skulle det gå? Hur lång tid skulle det ta innan man gick i konkurs? Eller
sitter man här rent av och går miste om något?
Så här på eftermiddagen skulle jag antagligen redan ha
tackat ja till en fortbildningskurs i retorik, en inbjudan från EuroClub Casino
som lockat med 400 € i startpott och ett sexhjälpmedel med oklar funktion.
På väg hem blir jag stoppad av en gatuförsäljare från
GreenPeace som omedelbart får mig som medlem och jag förstår också hur smart
det är att jag byter till Tele2 eftersom de just nu bjuder på de tre första
månaderna. Fort och lätt går det. Jag bara undertecknar så fixar de resten.
Tar emot en flyer med erbjudande om en hårklippning för
extremt lite pengar och tänker att varför inte? Tackar sedan ja till en öppen
fest i en frikyrka. Köper en mycket stor påse hemgjorda havrebollar av klass 5
b på Odenplan och tänker att svininfluensan ännu inte nått sin kulmen.
I affären erbjuds en konservöppnare om jag köper tio
Felixprodukter och jag plockar på mig tio soppor och konservöppnaren är min.
Vill jag smaka på en bit uppskuren pizza månne? Klart jag vill. Och inte bara
det, jag köper två också som tack för demonstrationen. På väg till kassan
stannar jag glatt framför två tjejer i vita rockar som erbjuder en kapsel
fiskfett och jag märker omedelbart skillnad och tecknar mig för en prenumeration.
Tack tack!
Väl hemma vet min glädje över att följa den breda vägen inga
gränser. Hur skönt är det inte att bara säga ”ja” när de ringer och frågar om
jag är intresserad av att få en opartisk genomgång av min ekonomiska situation.
”Det låter spännande” säger jag och bokar tid. Sen ringer DN och undrar om jag
inte saknar att få tidningen på morgnarna och då svarar jag att jo och får ett
bra pris på ett helår. Så kommer Com Hem med ett fullspäckat tv-erbjudande där
bredbandet kommer med på köpet de första tre månaderna och jag bara ler och
talar tydligt och klart i den inspelningsfunktion som säljaren använder sig av:
”ja, ju mer dess bättre. Öka öka.”
Sist men inte minst nappar jag på ett bokklubbserbjudande
och får fyra nyskrivna deckare av norska debutanter till priset av en samt en
pocketväska i syntetskinn. Allt jag behöver göra är att klistra upp tio
miniatyrpocketböcker på ett rutigt formulär och skriva under. Och ja, jag river
ut kupongerna om 4 kr rabatt på både formbröd, två sorters kaffe och
färdiggrillad kyckling och stoppar dem glatt i min plånbok.
Jag somnar med lätt förstoppning men i övrigt opåverkad. Det
är så skönt att bara glida med.
Helena Helsing Mork
