TEMPEL Reklam & Underhållning — Reklambyrå i Stockholm

Den slutgiltiga recensionen.

1968 gick Woody Allen på premiären av filmatiseringen av John Fowles magnifika roman "The Magus". Efter föreställningen frågade en journalist vad han tyckte om filmen. "Om jag fick leva om mitt liv så skulle jag inte ändra på något, förutom att jag inte skulle se den här filmen" svarade Woody. Exakt samma sak kände jag igår efter att ha sett premiären "Trubbel i Paradiset". Den stora skillnaden är möjligtvis att ingen frågade efter min åsikt. 

Anders Tempelman

Här är mitt liv.

Helena har åkt till New York. Äntligen, säger jag. I flera veckor har jag lyssnat på hennes pladdrande om restauranger hon ska gå på, sevärdheter hon ska se och Gud vet allt. Jag får för övrigt många mail om hur Helenas och min relation egentligen ser ut. En generation uppväxt på Big Brother och Big Mac spekulerar flåshurtigt och helt utan satsbyggnad kring vårt eventuella förhållande.

I helgen övervägde jag och min familj att ta oss an en utbytesstudent från Sicilien. Först var alla entusiastiska, innan jag målade upp bilden av håglös, porrsurfande 17-åring som sitter inlåst på sitt rum och hetsäter mascarpone i bara kalsongerna.

Vi oljade också golven i helgen, med påföljd att jag tvingades flytta alla möblerna runt i huset och sen inte fick beträda golvet på hela söndagen. Jag vinschade in familjen i sovrummen genom fönstren på kvällen. Själv tog jag mig in genom att fästa sugproppar på knän och händer och därefter klättra in via innertaken som en fluga.

Anders Tempelman

En ny historia.

Nu har vi släppt de två första avsnitten av en ny web-komedi på sveriges största bankkontor. När allt är sänt kommer vi att berätta om tittarsiffror och effekter också.

Det doftar surt.

Hur provocerar man mest i Sverige idag? Är det genom att köpa en Situation Stockholm som skydd mot en regnskur och sedan gå torrskodd förbi närmsta natthärbärge? Genom att använda Mun- och Fotkonstnärernas utskick med julkort, utan att betala för dem? Eller genom att hålla med både Jimmie Åkesson och Anna Anka oavsett vad de säger?

Nej nej nej. Det mest provocerande man kan göra just nu är givetvis att vägra göra vågen för surdeg.

Surdegsbrödet är inte bara för mackkonsumtionen vad espresson och det gröna teet var för fikakulturen för något år sedan. Nej surdegen är det nya svarta och inte ens det förslår. Surdegsbrödet är matvarans svar på Obama. Det vill gott, ser bra ut och det finns inte någon hejd på ovationerna. Dessutom har surdegsbloggen pain de martin fått matbloggarnas stora fredspris.

Och oj vad det jäser i de svenska hemmen.

Folk som aldrig skulle komma på tanken att skaffa husdjur jublar nu över ”levande” jäst som ”måste matas”. Människor som inte gjort annat än bläddrat i inredningstidningar och klagat över hur trångbodda de är, införskaffar både skrymmande vågar, assistenter och jäskorgar. Sedan döper de utan att skämmas sin surdeg till något personligt. Jo, det gör de. ”Jag får inte glömma att mata Malte.”

Men se upp! I surdegstrendens kölvatten kommer trångsynthetens dy upp till ytan. Den tolerans som visas mot bröd som ”inte lyfter” och smak som ”inte når sin fulla höjd”, lyser med sin frånvaro när det kommer till vanliga svennebagare. Det ses med oblida ögon på den som slentrianmässigt slänger 50 g köpejäst i fingervarmt vatten och i affären höjs det på ögonbrynen åt den pöbel som greppar efter vanligt vetemjöl istället för dinkel och rågdito. Frallköparen är den nya tidens folkölskonsument. Och en limpa cigaretter eller Skogaholmsbröd kan i den nyfrälste surdegsbagarens ögon gå på ett ut.

Men vad sjutton. Är det krångliga hobbys med båda fötterna på jorden som gäller så är det. Och jag har några idéer. Håll utkik efter följande bloggar framöver: toffelblomma du helena, knyppling du helena och ene med lödkolv du helena. Och tänk vad vackert Sverige kommer att vara om något år när trenderna riktigt satt sig.

Helena Helsing Mork

Ditt namn är inte ditt kön.

Såhär i svallvågen av HBT-frågor, vill jag slå ett slag för gamla fina svenska namn som helt lyckas omfamna bägge könen. Jag tänker på Åsa-Nisse, Maj-Björn och Lasse-Maja. Kanske får vi en helt ny generation barn som inte belastas av könets dogma från start? Eventuellt kan Gunvald kvala in här också, men det är jag mer osäker på.

Anders Tempelman

Nyheter.

”Tv-bonden skiljer sig.”

”Mammas gosse i storgräl.”

”Kändis imiterar Anna Anka.”

”Victoria förlåter sina föräldrar.”

Löpsedlarna är en del av vägen till jobbet. Och det mesta fattar man ju. Men vem är Victoria nu igen? Är det hon i Ensam mamma söker?

Helena Helsing Mork

Dagens träningstips.

Tack Anders för tipset om de fantastiska magövningarna: att lägga sig på en pilatesboll och sedan vandra framåt med händerna för att, och nu citerar jag ”ta kommando över den djupt liggande muskulaturen.”

Och förlåt alla ni som befann er i gymmet förleden lunch och som därmed fick er träningsupplevelse förstörd av en kålmaskliknande varelse som okontrollerat kravlade fram mellan maskinerna.

Jag vet att det är meningen att fria övningar ska äga rum i hörnan längst bort, men med blicken i golvet och benen på en rullande boll är det svårt att få rumskänsla. Till dig som gjorde hängande armhävningar vid parallelltrapetsen vill jag rikta en särskild ursäkt: Det var alls inte meningen att komma vandrande mellan dina ben på det för oss båda mycket oväntade sättet. Att du fick hänga kvar medan jag drog mig framåt, beklagar jag också. Jag visste inte hur man gjorde för att backa. Så här efteråt känns det både dumt och onödigt och jag kommer aldrig att placera mig under dig igen.

Helena Helsing Mork

Forma din tonåring.

Tonåringen vill i grund och botten frigöra sig från dig och bli din diametrala motsats. Det här har jag förhållit mig till genom att medvetet dikta upp mitt förflutna. På det sättet liksom drejar jag fram en personlighet med önskvärda drag hos mina barn. "Jag älskade folkdans i din ålder och rökte heroin på kvällarna" har jag sagt i förbifarten någon gång, vilket bör leda till en rockälskande men drogfri personlighetstyp. Ni fattar principen. Men sen upplyste någon mig om att barn inte gör som jag säger, utan som jag gör. Och då blev jag plötsligt väldigt osäker. Så numera försöker jag täcka upp hela fältet genom att blanda uttalanden med handlingar, helst så motsägelsefullt som möjligt. Jag nickar när jag säger nej, säger att jag hatar dem samtidigt som jag omfamnar dem osv. Jag tror att vi pratar om en banbrytande pedagogik här, som kommer att forma tonåringar för livet. 

Anders Tempelman

Välkommen till verkligheten!

Dottern praoar. (Ja, det är ett konstigt verb som kanske inte finns.) Hon har sökt sig till ett café och halleluja – nu lyfts fjällen sannerligen från det curlade barnets arma ögon. Här har hon levt i en livslögn i femton år. Ända sedan första sandkakan har det hurrats och höjts till skyarna. ”Titta, så fin! Vad duktig du är!” Trolldeg har formats. ”Men vad bra! Har du gjort den själv?” Pepparkakor har tryckts ut. ”Det blev ju en… grisgumma? Fantastiskt! ” Bullar har bakats och sålts till förmån för klassresor. ”50 kronor för en bulle? Som hittat!”

Och så plötsligt. I köket på en kommersiell inrättning.

Caféägaren: Titta på mina kakor. Titta på dina. Gör om.

Tre gånger innan kakorna får godkänt.

Titta på mina kakor. Titta på dina. Gör om.

Välkommen till verkligheten, hjärtat.

Helena Helsing Mork

En fredlig plan.

Nobels Fredspris passerade framför näsan på mig igen. Jag som inte bara pratar om att förbättra världen, utan dessutom gör det. Dagligen sprider jag fred och hopp i norrförort när jag flanerar med min luddiga hund i ett stramt koppel. Ibland lyfter jag på min gröna hatt med svinborst på sidan och kommenterar vädret i positiva ordalag till vilt främmande människor. På middagar är det jag som konsekvent leder bort samtal från skilsmässor och skönhetsoperationer. "De måste sluta slåss i mellanöstern" utbrister jag lagom till vaniljpannacottan och reser mig upp. "Jag tycker att vi, som har så mycket onödig yta, skänker allt ovanför Gävle till Palestina. Eller Israel, det gör detsamma. Det är ju ändå bara en massa skog och mygg där uppe. Då får de något annat och tänka på också, samtidigt som de slipper reta sig på varandra." Sen lämnar jag rummet lite högtidligt och låter klokheten sjunka in, lika långsamt som teskeden i pannacottan. Nästa år är priset mitt.  

Anders Tempelman