Kaka söker maka.
Gör hon? Är det inte snarare så att kaka söker någonting
mindre sött att förena sig med. Någon slags uppiggande motvikt till sin egen
sockerchock.
Ändå är det alltid samförståndet som är det optimala beviset
på en bra relation. ”Vi tycker så lika” ska underförstått tolkas som att där
har man minsann en relation att avundas. ”Vi är tvillingsjälar. Han vet vad jag
tycker utan att jag behöver säga det.”
Vad är man så rädd för? Att inte jamsa med den som sist
talade behöver ju inte betyda att man inte gillar personen ifråga. Det betyder
ju bara att när en åsikt redan ventilerats så vill man omedelbart testa en
till. Ju fler åsikter desto bättre.
Är det inte rent av så att en bra relation bygger på just
olika åsikter?
Tänk dig själv.
Du vaknar en morgon och upptäcker tämligen snart att du är
på dåligt humör. Någon har ställt in en tom yoghurtförpackning i kylen,
bananerna är slut och diskmaskinen full. Barnen har inte städat guldhamsterns
bur på två veckor, i badrummet berättar spegeln att du är tio år äldre än i
går, malen har ätit upp din enda snygga tröja, golvlisterna är omålade in på
sjunde året och det ligger skor i hela hallen eftersom ni
aldrig-lyckas-med-någonting-som-har-med-logistik-och-förvaring-att-göra.
Du bryter ihop och skriker att den här familjen är nog den
mest dysfunktionella i hela er bekantskapskrets! Ert hem kan lika gärna brännas
ner eftersom det förmodligen i alla fall är överförsäkrat!
Vad händer då i en relation där du och din partner tycker
olika?
Jo partnern har i nio fall av tio en helt annan syn på
saken. Enligt lagen om balans i tillvaron säger makan nu att här hoppar minsann
inga halta skomakare. Tvärtom. Är inte just er familj den bästa av alla nu
levande och har inte just er lägenhet en fräschör och en personlig charm av
gammalt, nytt och loppisfynd som vore det med i ett inredningsreportage.
Morgonmänniskan förstår inte ens vad du menar med din, som han uttrycker det,
”grundlösa kritik”. Man får en puss. Det lånas ut en tröja. Man blir bjuden på
kaffe. Makan vet inte till sig av optimism och framtidstro. Och som kaka kan
man inte låta bli att småle, fast man inte vill.
I en kaka-söker-maka relation däremot, säger makan med
hängande axlar och dålig hållning istället med all säkerhet:
”Jag vet. Det är förfärligt. Vi lyckas aldrig med någonting.
Du har verkligen åldrats sedan igår. Och känn här då – har jag inte lite dålig
andedräkt också? Lite grand som kokt kål?”
Jag vet vad jag föredrar.
Helena Helsing Mork
