För vilket år i ordningen vet förmodligen inte ens
marknadschefen, men det är något oerhört vad mycket manlig kvalitetstid i bild
han (för inte kan det vara en hon?) bjudit oss på i Dressmanreklamen genom
åren.
Nyss var de virila, härligt gråsprängda, ständigt skrattande
männen ombord på en båt. Och där kanske det faktiskt var kul. Men annars finns
det ingen gräns för vad som roar de här killarna. De skrattar lika uppsluppet
vare sig de ses vid ett cafébord, spelar ett parti krocket eller rätt och slätt
bara strosar trottoaren fram, självklart alltid i bredd. Och de ger varandra
kamratliga knuffar, helt omotiverat också. Lite: ”Snygg pullover, grabben. Välkommen
i klubben för oss som vill se ut som ett nyhetsankare.”
Men så igår: utbudsreklam helt utan män. Plaggen bara låg
där. Det kändes otryggt, olustigt, magert på något sätt och jag kom på mig
själv med att undra om idéerna tagit slut nu? Blir det inte fler delar i serien
”Gråsprängda män”? Med all respekt Dressman, men jag saknar fortfarande
”Gråsprängda män umgås lättsamt i toalettkö.” ”Gråsprängda män skrattar
otvunget i väntrummet på arbetsförmedlingen.” och ”Gråsprängda män på psykakuten
ger uppmuntrande kommentarer om varandras välsittande byxor.”
Helena Helsing Mork
